Château de Chantegrive Blanc 2005

Château de Chantegrive 2005 bjuder på en mogen, komplex och intressant upplevelse. Vinet är gjort på lika delar sémillon och sauvignon blanc, och har inte lagras på ekfat. Färgen är ljust gul och skvallrar inte om vinets ålder. De båda druvsorterna bidrar båda till vinets doft, med gröna stjälkar och piggelin, citrus, gula frukter, konserverad frukt och vax. Sedan kommer mognadstonen fram i form av lovikkavantar och rök. En unken ton dyker upp i doften, håller stundtals på att ta över helt och jag är nästan beredd att hälla ut vinet. Unknaden kommer och går, men efter ett tag lugnar sig den värsta doften och försvinner undan. Pust.

Smaken är avrundad med fin tropisk frukt, mognad och tillräckligt med syror för att bära vinet hela vägen in i mål. Eftersmaken är lång och ganska komplex, med päronsaft som dröjer sig kvar. Min fru är som vanligt en bra värdemätare eftersom hon inte har så noga koll på vindistrikt, druvor eller årgångar. Hon störs inte av någon unken ton, utan ger sitt oreserverade gillande.

Jag har för mig att detta vin har varit en trotjänare på bolaget en gång i tiden (1985 fanns det och kostade 66 kronor), men nu är det förpassat till beställningssortimentet med regionala begränsningar. Flera av de ordinarie vita bordeauxerna är 100% sauvignon blanc, men jag vill gärna ha en del sémillon i min bordeaux och gärna lite mognad, så jag är nöjd med detta köp. Vinet ska förstås inte lagras mer och tilltalar säkert inte alla och envar, men har man nu en gång fått smak för den här typen av mogna, torra vitviner tycker man nog om denna vita Bordeaux. Ett vin i ordinarie sortimentet är Château la Bourdillots Tentation, vars 2006 jag tyckte mycket bra om. Nu är årgången 2007 och det är just nu inte lika spännande, men där är det nog återigen lagring som ska till.

71034 Château de Chantegrive Blanc 2005 (128:-) +

Penfolds Bin 28 Kalimna Shiraz 2005

Ofta tycker jag att öppnandet av en flaska vin är lite spännande - ska vinet leverera? Vad blir första intrycket? Vad är det för personlighet vi har i glaset? Kommer jag att få upp korken utan att den går sönder? Men det spänningsmomentet uteblir idag. Jag vet att vinet kommer att vara bra. Dessutom är det skruvkapsyl.

Jag blir sällan besviken på ett vin från Penfolds. Visst kan det kännas som jag dricker ett varumärke, snarare än ett vin med stark personlighet. Det kanske har att göra med hur man presenterar sina viner, med namn som “Bin 2” + druvsort och rätt anspråkslösa etiketter. Vinerna kan kännas lite strömlinjeformade. Det är dessutom i allmänhet inga vingårdsviner man gör - man tar viner från vitt skilda distrikt i Australien, blandar och sätter sin etikett på. Till och med nestorn bland australiska viner, Penfolds Grange, är ett blandvin gjort på liknande sätt.

Vi dricker en Penfolds Bin 28 Kalimna Shiraz (som också är en multi-district blend) till oxfilé med madeirasås samt potatis- och jordärtskocksgratäng. Det är bredsida i mål intill vänstra stolpen, inte så mycket att snacka om helt enkelt. På plussidan alltså: vinet smakar precis som det ska. Mycket välgjort och balanserat, packat med frukt utan att vara syltigt och med en fräsch ton som jag förknippar med eukalyptus. Det här är en annan stil av shiraz/syrah än den från norra Rhône. Producenten använder ordet robust i sina Tasting notes (pdf) om vinet. Det är nog inte ett ord jag skulle använda - det är mer troligt att jag skulle ge det epitetet till en Crozes-Hermitage.

Väl godkänt betyg förstås, men vad blir det? Dubbelplus, med viss tvekan. Liten avsaknad av wow-faktor, fast det kan ju bero på att jag har druckit vinet förut. Tål lagring - många år enligt producenten - men gjort för att drickas.

16320 Penfolds Bin 28 Kalimna Shiraz 2005 (159:-) ++

Château Condom Cuvée Delph 2005

Om ni i likhet med mig inte kände till Côtes-de-Duras förut, kan jag berätta att det hör till den vinregion som brukar kallas Sud-Ouest (sydväst), en region där det har odlats vin sedan antiken. Sud-Ouest är inte ett sammanhängande område, utan består av flera små områden. Några av dessa är ganska kända i Sverige (framförallt Madiran, Cahors och i viss mån Jurançon) medan andra mestadels lyser med sin frånvaro. Buzet eller Gaillac, någon?

Côtes-de-Duras är ett av de områden som i väst gränsar till Bordeaux. För AOC-vinerna används samma druvsorter som i Bordeaux, med tonvikt på merlot för rött vin.

Jag vet inte om jag skulle ha lagt märke till vinet om det hade hetat något i stil med Château Lavanau eller Domaine du Grand Mayne. Det kan ju inte förnekas att det lite kul med ett vin som heter Château Condom. Men om namnet får fler att köpa vinet, så mycket bättre, för det här är ett mycket bra vin. Den doft som stiger upp ur flaskan redan när korken dras upp får mig att småle förtjust. I glaset finner vi mörka bär, kaffe, kryddor och fat, kompletterat av en stallig ton som är oemotståndlig. Smakmässigt finns allting på rätt plats och sammansmälter till en helhet där ingenting spretar eller sticker ut åt fel håll. Det här vinet skulle jag utan att tveka bjuda Sideways-Miles på.

95636 Château Condom Cuvée Delph 2005 (114:-) ++

Rotari Rosé 2005

Hur beskriva Rotari Rosé? Det är nästan lättare att beskriva vad det inte är: det är definitivt inte champagne och det är inte särskilt komplext. Men det har inte heller den där störande bitterheten som brukar känneteckna många enklare mousserande viner. Vad som finns är en blekt rosa färg och en trevlig jordgubbs- och koladoft med ett aningen rostat inslag. Smaken är torr med ren, behaglig fruktighet och fin mousse. Det är ett lyckat vin helt enkelt.

7701 Rotari Rosé 2005 (99:-) +

Le Tense Sassella och Barolo Marialunga 2005

I besöksstatistiken som jag får tillsänt mig dagligen från susnet kan jag bland annat se vilka Google-sökningar som har lett folk att besöka bloggen. Självklart matchar sökningarna diverse viner som jag har bloggat om, men en sökning står ut litegrann: “barolo marialunga”. I våras skrev jag om ett restaurangbesök där jag drack vinet i fråga, och tydligen är det fler som har stött på vinet och är nyfikna. Sökningen ifråga placerar den här bloggen rätt högt på Google.

Det var inte svårt att hitta importören och vinet på nätet. Jag har aldrig förut prövat att göra så kallad privatimport, men eftersom jag gillade vinet lade jag in en beställning på ett kolli (6 flaskor) i våras. Jag ringde till och med upp importören och fick bekräftat att vinet fanns i lager. Sedan dröjde det många månader. Jag hade i stort sett gett upp då det kom lite signaler från Systembolaget om att vinet var på gång, och en vacker dag fanns det på min lokala butik. Inte oväntat hade det bytt årgång till 2005. Jag har varit lite tveksam till om jag verkligen ska göra reklam för vinet här på bloggen, med tanke på hur besvärligt det var att få hem det, men men...

Slutpriset per flaska blev 185 kronor. Billigaste Barolo på Bolaget i skrivande stund kostar 198:-, så det måste betraktas som ett rimligt pris. För att få en uppfattning om hur vinet står sig i en jämförelse ställdes det mot ett annat Nebbiolo-vin som har fått bra omdömen, Le Tense Sassella 2005.

Le Tense har en ganska ljus färg med tegelröd kant. Doften är varm och öppen med viss mognad, kryddig ton och druvtypiska inslag av torkade blommor och nypon. Smaken är medelfyllig och relativt sträv, med mognadstoner och torkad frukt. Ytterst balanserat och njutbart - har inte hunnit torka ut ännu, men ska antagligen inte sparas längre.

Cascina Bruni Barolo Marialunga 2005 är mörkare och mer blårött i färgen, med en något vattrad kant. Årgången är densamma, men det här vinet är yngre. Doften domineras av kryddig fruktighet och mörka bär med ett rökigt inslag. Den typiska Nebbiolo-doften av rosor finns här också, utan att vara lika framträdande. Smaken är fyllig och sträv med bra balans, tydlig svartvinbärsfrukt, inslag av hallon och torkad frukt.

Slutomdöme: Valtellina-vinet är mer generöst och drickfärdigt idag. Barolo-vinet är yngre, fruktigare och djupare, och bör utvecklas positivt under de närmaste åren.

32341 Le Tense Sassella 2005 (129:-) +
Cascina Bruni Barolo Marialunga 2005 (185:-) +(++)

Peter Lehmann Semillon 2005

För några år sedan köpte en flaska Peter Lehmann Semillon 2001 från beställningssortimentet. Jag hade en baktanke att det kanske skulle vara ett intressant vin att lagra några år, vilket ju är längre än de flesta torra vitviner sparas. Jag minns fortfarande vad baksidesetiketten sa: Those strong-willed enough to cellar this wine for five years will reap the ultimate reward. Vilken underbar formulering. Jag övertalade en släkting med goda lagringsmöjligheter att lägga undan en låda. Han var inte lika tänd på vinet som jag var, så jag övertog de flesta av flaskorna. Jag tror att de sista gick åt under 2007 - fem års lagring var ingen överdrift.

Då jag väckte liv i mitt slumrande vinintresse förra året var Peter Lehmann Semillon åter en given kandidat. Bra lagringspotential för 89:- (samma pris som förut) och en vintyp som jag verkligen gillar. Fast jag nöjde mig med fyra flaskor. I vintras öppnade jag en flaska, och blev lite besviken. Nog fanns det syra så att det räckte, men frukten? Syran var faktiskt överraskande hög, högre än jag mindes från den tidigare årgången. Jag skruvade ner förväntningarna och noterade att vinet möjligtvis skulle kunna bli bättre med lagring, även om det faktiskt redan var fyra år gammalt.

Idag har jag öppnat en flaska Peter Lehmann Semillon 2005, och nu har det börjat komma på plats. Medelfylligt, oekat, aningen oljigt men med bra syra, citrus, honungsmelon och toner av tropiska frukter. Framförallt finns det en balans som jag saknade tidigare, och mognadstoner börjar dyka upp. Ändå känns det som att detta vin kommer att utvecklas och hålla till och med längre än den tidigare årgången.

Det är sånt här som är kul med vinlagring i anspråkslös skala. :)

86451 Peter Lehmann Semillon 2005 (89:-) ++

Château la Reyne “Le Prestige” 2005

Det var ganska mycket kvar av oxfilén, och vi säger inte nej till att äta denna lyxmat ytterligare en dag. Igår stektes mittbiten som tournedos, så idag var ändbitarna kvar: en rejäl bit av den tjocka änden, samt en liten bit av svansen. Efter putsning lades svansen ihop med den tjocka biten till en lagom rulle. Alltsammans surrades med steksnöre, bryntes runt om och fick steka i ugn till strax över 50 grader, som steg till 55 efter att ha tagits ut ur ugnen. Till detta ugnsstekta potatisskivor på den sista vinterpotatisen, gorgonzolasås samt en tomat- och basilikasallad.

Och idag träffade jag rätt med vinvalet: Ch la Reyne 2005 från Cahors, vilket betyder att druvsorten är Malbec. Ingen alkoholstinn fruktbomb som igår, utan ett stramare vin som träffar rätt från början och fungerar hela vägen. Mörka bär samt en rökig ton i doften, stram attack med svarta vinbär, körsbär samt en antydan av chokladpralin. Tuggbart och fylligt, med 13,5% alkohol som inte sticker ut. Två flaskor inköptes förra året, och jag kommer att ge mig av till Bolaget för att skaffa fler.

2266 Château la Reyne “Le Prestige” 2005 (89:-) +

Uppsamlingsheat

Jag har varit rätt dålig på att uppdatera bloggen på sistone. Det beror inte på någon vit månad eller så, utan mest på att jag har stött på en räcka med rätt ointressanta viner.

Snabb sammanfattning av några urdruckna flaskor den gångna månaden:
Bra viner:
2005 Allesverloren Estate Fine Old Vintage (135:-) +
2007 Alain Brumont Vin de Pays des Côtes de Gascogne Gros Manseng-Sauvignon (79:-) +

Allesverloren är ett mycket prisvärt portvinsalternativ. Rekommenderas. Och Alain Brumonts vita vin från Sydfrankrike har aldrig gjort mig besviken.

Viner som inte lämnade några större intryck:
2007 Allesverloren Shiraz (99:-) =
2005 Albaruta (Cecchi) Montefalco Rosso (159:-) =
2005 Penfolds Shiraz Koonunga Hill (94:-) =

Allesverlorens röda Shiraz hade jag inga större förväntningar på, och det var också rätt lättglömt. Penfolds Shiraz tyckte jag bättre om sist jag provade det. Albaruta var ett okej vin men inget jag köper igen.

Besvikelser:
2004 Fontanafredda Barolo Serralunga d'Alba (221:-) -(=)
2007 Jean-Marc Brocard Chablis 1er Cru Beauroy (169:-) -
2007 Forster Winzerverein EG Deidesheimer Herrgottsacker Riesling Spätlese (87:-) -

Jag tycker inte att Barolon levererade för det priset, och det gäller i än högre grad för Chablis-vinet. Deidesheimer Herrgottsacker slutligen minns jag som ett vin som var synnerligen pålitligt, och Forster Winzerverein fick priser en gång i tiden om jag inte minns fel. Vad har hänt?

Château Fitère 2005

På något sätt ger Château Fitère ett lite billigt intryck. Jag kan inte sätta fingret på det, men det är något med den orangea etiketten och den lite trubbiga flaskan som sänker mina förväntningar.

Men jag behöver inte vara orolig. Ur glaset stiger en behaglig doft av körsbär, torkad frukt, lite rök samt aningen mognad. Smaken är åt det fylliga hållet med bra strävhet och fruktighet, pigga syror och den där oemotståndligt sötsura tonen som jag är så förtjust i.

Därefter öppnas en flaska Serrata Belguardo, som vi har druckit förut. Madiran-vinet var bra, men toscanaren drar ändå det längsta strået och jag undrar hur länge jag kommer att kunna hålla tassarna ifrån återstående flaskor.

74557 Château Fitère 2005 (119:-) +
22955 Serrata Belguardo 2006 (99:-) ++

Döden i flaskan

Förra helgen drack vi även ett australiskt vin från beställningssortimentet som jag hade tyckt lät intressant. Vinet (Rymill mc² 2005) släpptes i juni 2007 för 89:- och har nu blivit avlistat och hamnat i beställningssortimentet, där det kostar 98:-. Jag hade hittat lite positiva recensioner på nätet från säljstarten. Här är en bloggpost från februari i år där en provare dricker 2003:an. Mina två flaskor från 2005 hade dock gått en plågsam död till mötes. Felaktig lagring?

Igår öppnade jag en Penfolds Koonunga Hill Shiraz 2005. Balanserat, lättgillat, håller ett par år till även om jag är osäker på om det kan utvecklas. Ordningen återställd i alla fall.

87367 Rymill mc² 2005 (98:-) -
88460 Penfolds Koonunga Hill Shiraz 2005 (94:-) +

Kejsarens nya kläder

Få viner har blivit så uppskrivna de senaste åren som Vila Santa från Alentejo i Portugal. Kolla bara berömmen för årgång 2005 här, här eller här.

Under inflytande av dessa översvallande recensioner köpte jag ett par flaskor av 2005:an någon gång förra året. Jag har något minne av att jag öppnade en flaska och inte var helt övertygad. Senaste flaskan (Duorum) från Portugal och Ramos var också sådär. Förväntningarna är således ganska dämpade då jag öppnar en flaska Vila Santa 2005, faktiskt mest för att beta av den.

Ja, vad kan jag säga? Vinet lever ner till förväntningarna. Doften är riktigt trevlig, med rökt korv, trevlig fruktighet med mörka bär samt något fat. Men smaken levererar inte alls. Vinet är stramt, rentav lite kärvt, utan tillräcklig frukt som kompenserar, vilket gör att det känns lite tunt i mitten. Vinet är helt korrekt men ger ingen mersmak. Jämfört med några av de senaste vinerna i samma prisklass jag har druckit är det mediokert.

Min hustru är också en bra värdemätare, eftersom hon inte har någon koll på vad vinet kostar eller om det förväntas vara extra gott eller inte. Hon konstaterar krasst att det var ett “sådär-vin”, och vi enas om att det absolut vore värt 70 kronor. Problemet är att det kostar 99.

12507 Vila Santa 2005 (99:-) -

Pio Cesare Langhe Nebbiolo 2005

Det har skrivits såväl spalt- som bloggmetrar om detta vin, som obarmhärtigt prishöjdes från 107 till 119 kronor häromdagen. Jag har inga ambitioner att någonsin bli lika elokvent som Finare Vinare, så jag nöjer mig med att hitta torkad frukt och torkade blommor, kryddor, nypon, en starkvinston och banne mig om det inte är Brandts skorpor. Om den här doften hade en färg, så vore det orange. Färgen är som ofta med Nebbiolo bedrägligt ljus. Smaken är på sin höjd medelfyllig, med relativt mycket strävhet - också detta typiskt Nebbiolo. Torkad frukt kommer igen i smaken, och eftersmaken är sötsur på ett mycket behagligt sätt.

Vi hade födelsedagsmiddag i familjen här på söndagen, och lagade till en svensk klassiker: Oxfilé Provençale. Behöver jag säga att vinet passade som handsken.

7306 Pio Cesare Langhe Nebbiolo 2005 (107:-) +

Saint-Benoit Grande Garde Châteauneuf-du-Pape 2005

Vissa bloggposter och tidningsrecensioner har fått oss att införskaffa Saint-Benoit Grande Garde Châteauneuf-du-Pape 2005 från beställningssortimentet. Ikväll ska den avnjutas tillsammans med en köttbit, bearnaisesås, plättlaggsstekta rösti samt avocado coleslaw, denna gång med rödkål.

För jämförelse öppnar vi också en flaska Château de Ségure 2006 från Fitou, som är ett pålitligt sydfranskt vin i Bolagets sortiment, med en druvsammansättning av grenache och carignan, kompletterad av hela 30% Syrah. Saint-Benoit specificerar druvmixen på baksidesetiketten: 68% Grenache, 22% Syrah och 10% Mourvèdre.

Fitou-vinet har en något dov fruktighet med kryddiga inslag samt viss rökighet. Smaken är medelfyllig med svartvinbärsfrukt och viss kärvhet. Efterhand uppfattar jag ett inslag av banan (!) i doften. Vinet är inte alls dåligt, men det spelar i den robusta ligan och är inte direkt något man charmas utav.

Lyckligtvis gäller inte detsamma för Châteauneuf-vinet. Doften är hallonsaft, där inslaget av kola får en att tänka på hallonremmar. Visst finns det en aning rökighet, men intrycket domineras av ung, fräsch frukt. Smaken uppvisar fortsatt bra frukt, mjuka tanniner, bra balans och struktur. Fitou-vinet får en hel del stryk i en direkt jämförelse och uppfattas nu nästan som lite klumpigt. Slutomdömet för denna CdP för 169 kronor: ett mycket trevligt vin, där de primära aromerna står i centrum, varför det ska bli intressant att vänta ett par år med återstående flaskor.

3134 Château de Ségure 2006 (87:-) =
89100 Saint-Benoit Grande Garde Châteauneuf-du-Pape 2005 (169:-) +

Torres Gran Coronas Cabernet Sauvignon 2005

Dags att ge Rioja en chans igen, tänkte jag. Det får dock vänta, eftersom Conde de Valdemar 2005 var korkdefekt. Så jag öppnade istället en Torres Gran Coronas, vilket var ett riktigt bra vin. Bra balans och frukt, välgjort och drickvänligt. Fast jag borde förstås ha köpt två flaskor Rioja, men jag fegade ur lite.

12697 Torres Gran Coronas Cabernet Sauvignon 2005 (92:-) =

Laborum Malbec 2005

Efter att ha läst en recension på di.se har jag införskaffat några flaskor Laborum Malbec 2005. Vinet har mörk, blåröd färg och inledningsvis en trevlig, fruktig men rätt knuten doft. Efterhand öppnar vinet upp och avslöjar plommon och mörka bär, rostade fat, lakritspipa och en ton av gödsel.

Vi äter entrecôte från Uruguay med aubergingratäng och vitlöksbröd. Vinets generösa fruktighet, med rostad fatkaraktär och aningen sötma som understryks av 14% alkohol går alltsammans mycket bra ihop med sötman hos auberginerna och tomatsåsen. Strävheten - som känns först då jag smakar vinet utan mat - och fylligheten gör det till ett utmärkt köttvin. Fattas bara annat för ett vin från Argentina. Återstående två flaskor får vila ett par år.

Jag har ovan länkat till Paolo Robertos recept på melanzane alla parmigiana. Mitt tillagningssätt skiljer sig inte mycket. Enligt flera källor är det nuförtiden onödigt att vattna ur auberginskivorna, så det har jag slutat med. Jag har inte heller panerat auberginskivorna, men jag ska nog testa det nästa gång. Annars är det i stort sett samma recept. Jag kan rekommendera att strö över lite ströbröd vid gratineringen.

75567 Laborum Malbec 2005 (219:-) =(+)

Cascina Bruni Barolo Marialunga 2004

Allmänna Galleriet hade en Barolo på sin vinlista för 550:-. Med tanke på vad Barolo brukar kosta och med tanke på restaurangpåslaget tyckte jag att det inte borde vara ett dåligt val. Det var det inte heller - vi tog också in Artezin Zinfandel 2005 för nästan samma pris, vilken kostar 136:- på Bolaget. Alltså gissningsvis en 140-kronors Barolo. Det är alltid svårt att vara objektiv då man tar in vin till maten på restaurang, men Barolon hade definitivt druvkaraktär och viss elegans. I mitt tycke var Zinfandeln utklassad.

Skulle vara intressant att pröva en bra, prisvärd Nebbiolo typ Pio Cesare Nebbiolo för en jämförelse, och varför inte en riktigt bra Barolo - Fontanafreddas Barolo finns i många Systembolagsbutiker och lär ska vara rätt bra.

Viu Manent Reserva Cabernet Franc 2005

Cabernet Franc är en lite knepig druvsort. Den har inte Cabernet Sauvignons självklara auktoritet eller Merlots lättillgänglighet. Det är sällan man ser den utsatt på etiketten. Just därför är den intressant.

Åsikterna om Viu Manent Cabernet Franc går isär: Kronstam fyndmärkte vinet i höstas, medan Allt Om Mat ger godkänt men inte mer.

Systembolaget ger ju inte omdömen, men i många fall kan man läsa mellan raderna vad provningsgruppen har tyckt. Här är man klart positiv: Stor, mycket fruktig doft med rostad fatkaraktär, inslag av katrinplommon, svarta vinbär, örter och choklad. --- Smakrikt, mycket fruktigt vin med rostad fatkaraktär, inslag av katrinplommon, svarta vinbär, örter och choklad.

Slutligen har man satt alla klockorna på 9 - det borde vara en klockren kandidat för lagring, eller? Vinner inte på lagring.

Producenten själv anger på etiketten att vinet kan lagras i upp till 6 år.

Vad tycker jag då själv? Doften - wow. Definitivt stor doft, och mycket frukt. Jag tänker snarare på drottningsylt än svarta vinbär. Den rostade tonen finns där. Smaken - betydligt fylligare och strävare än väntat, vilket för mig är enbart positivt. Jag hittar mer svarta vinbär nu. Detta är något annat än Loire-vinet Château Gratien, som jag ville tycka om men inte kunde.

Jag köpte en flaska av vinet i höstas. Tyvärr är vinet redan slut på Systembolaget, så någon lagring blir det inte denna gång.

99161 Viu Manent Reserva Cabernet Franc 2005 (89:-) ++

Tahbilk Marsanne 2005

Vi drack Tahbilk 2005 till örtfylld baconlindad fläskfilé med svampsås. Det här är faktiskt listat som "Kan lagras" (även om Systembolaget redan är på årgång 2006). Kanske man har tagit intryck av den överväldigande bevisningen i fallet Tahbilk.

Systembolaget hittar bland annat bivax, honung och tropiska frukter, och vi kan lägga till hur mycket som helst för detta vin som redan har uppnått en försvarlig mognad - jag menar, hur många vita torra 2005:or hittar du under 100 spänn? Det finns definitivt en kemisk icke oangenäm ton som jag tycker är björnklister, kåda eller nysågade plankor och som får E att tänka på ölskum. Dessutom hittar man fruktcocktail och (föga överraskande) honungsmelon. Varje gång jag med ojämna mellanrum har återkommit till det här vinet har jag tänkt att nu är det dags att börja lägga undan. Otroligt nog har priset så länge jag kan minnas legat kvar på samma låga nivå. Den förhållandevis låga syran är lite förbryllande, men historien och druvsorten talar som sagt för lagring. Systembolagets hemsida har provat 2006 och delat ut en 10:a på friskhetsskalan, så skulle jag få den istället är det knappast någon nackdel.

6406 Tahbilk Marsanne 2005 (89:-) +