Tahbilk Marsanne 2006

Fredagskvällens meny på tu man hand består av endast två komponenter: timjankryddade kycklingbröst, samt ett slags potatissallad. “Salladen” består av potatisar och jordärtskockor som skärs i småbitar, rostas i ugn och får svalna. De blandas med champinjoner som har skurits i bitar och stekts, och sedan vänds alltsammans ner i en hemgjord majonnäs med mycket olivolja i. Man kan med fördel blanda i hackade valnötter, som går bra ihop med de jordiga smakerna hos rotfrukter och svamp.

Till detta dricker vi Tahbilk Marsanne. Vinet är ett av vinvärldens stora original, och jag blir alltid lika förundrad över att ett sådant personligt och karaktärsfullt - för att inte tala om lagringsdugligt - vin inte kostar mer än vad det gör. Ikväll är det 2006:an som gäller.

Färgen är ljust gul och visar ännu inga ålderstecken. I doften kan man hitta friska citrustoner, honungsmelon och äpplen. Rostat bröd med smör dyker upp (vilket inte beror på ekfat). Och så finns den där svårbeskrivna, lite kemiska tonen som påminner om klister. Vinet är helt torrt, men fylligheten, fruktigheten och viskositeten gör att jag får en association till att dricka ett betydligt sötare vin. Frukten är gul med passionsfrukt och äppeljuice, samt grapefrukt som understöds av den friska syran och ett aningen bittert inslag. Lång eftersmak. Totalintrycket är viss stramhet, generös frukt, riktigt bra syra och jag tycker att strukturen känns ännu bättre än då vi drack 2005:an för ett år sedan.

Det har gått undan med årgångarna. Årgång 2005 ersattes av 2006 på Systembolaget för ungefär ett år sedan, men i nuläget är det årgång 2008 som står på hyllorna. Årgångstabellen på Tahbilks hemsida listar den som en riktig långliggare, så det kanske är bäst att slå till innan 2009:orna kommer...

6406 Tahbilk Marsanne 2006 (inköpt för 90:-) ++

Viognier x 2

Vi äter upp resterna av påskmiddagen med örtgriljerad skinka, fyllda ägghalvor, mandelpotatis, ostpaj och lite annat smått och gott. Till detta blir det på nytt australiska vitviner, denna gång baserade på druvsorten Viognier. För 20 år sedan var denna druva en raritet som användes i ett fåtal Rhône-viner, dels som blanddruva i rödvinet Côte-Rôtie, och dels för att göra ett par exklusiva vitviner på 100% Viognier. Såvitt jag minns började det dyka upp vita Viognier-viner under 100 kronor på Systembolaget i mitten på 90-talet, företrädesvis från Frankrike, i både bra och mindre bra varianter. Trots att druvan sägs vara svårodlad och ge låg avkastning har populariteten ökat markant sedan dess. En sökning på viognier i Systembolagets sortiment ger mer än hundra träffar, såväl vita som röda, från stora delar av vinvärlden. Det tycks vara många sydafrikanska vinmakare som vill göra en Côte-Rôtie ...

Vin 1 har en blommig doft, med tropisk frukt, päron och inslag av vax. Smaken är medelfyllig med balanserad syra. Jag känner citrus och gula frukter, såsom lime och carambole. Eftersmaken ger även persika och en smörig ton. Ett ganska finstämt vin, gjort på 100% Viognier. Vinmakaren heter Yalumba. Man gör fyra Viognier-viner, och detta är den enklaste, “Y series” 2007.

Vin 2 går mer på knock: doften är större, med nötter, blommor, lim, konserverad frukt, ost och en rostad ton. Viognier får här samsas med 42% Marsanne, och det märks. Även smaken är fylligare och friskare, med viss eldighet, honungsmelon, popcorn med smält smör samt blodgrape som dyker som en viss beska i eftersmaken. Vinet heter The Hermit Crab 2007, vinmakaren är d’Arenberg, vars Roussanne-vin jag uppskattade häromdagen.

Till att börja med verkar utgången given: eremitkräftan har mer av allting, till synes även alkohol, trots att båda vinerna klockar in på 13,5%. Fast kanske blir det lite för mycket? Vinets burdusa stil kräver sin matchning, och det kolliderar lite till höger och vänster med rätterna på påskbuffén. Systembolagets provningsgrupp hittar till klockan två på sötman och är inne på att servera Hermit Crab som sällskapsdryck. Där håller jag inte med; vinet är helt torrt i min gom, och den rätt påtagliga beskan (eller “angenäm bitterhet” om man så vill) gör vinet lite krävande i längden, inte minst på egen hand efter maten.

Yalumba-vinet å andra sidan cruisar utan större problem genom påskmiddagen, och är rätt trevligt att smutta på efter maten. Juryn är ute för överläggning ett tag, men Hermit Crab drar till sist längsta strået. Därefter tas beslut med acklamation att kora skärtorsdagens The Money Spider till påskhelgens vitvinsvinnare.

87475 Yalumba “Y” Viognier 2007 (99:-) +
6340 The Hermit Crab 2007 (89:-) +

Tahbilk Marsanne 2005

Vi drack Tahbilk 2005 till örtfylld baconlindad fläskfilé med svampsås. Det här är faktiskt listat som "Kan lagras" (även om Systembolaget redan är på årgång 2006). Kanske man har tagit intryck av den överväldigande bevisningen i fallet Tahbilk.

Systembolaget hittar bland annat bivax, honung och tropiska frukter, och vi kan lägga till hur mycket som helst för detta vin som redan har uppnått en försvarlig mognad - jag menar, hur många vita torra 2005:or hittar du under 100 spänn? Det finns definitivt en kemisk icke oangenäm ton som jag tycker är björnklister, kåda eller nysågade plankor och som får E att tänka på ölskum. Dessutom hittar man fruktcocktail och (föga överraskande) honungsmelon. Varje gång jag med ojämna mellanrum har återkommit till det här vinet har jag tänkt att nu är det dags att börja lägga undan. Otroligt nog har priset så länge jag kan minnas legat kvar på samma låga nivå. Den förhållandevis låga syran är lite förbryllande, men historien och druvsorten talar som sagt för lagring. Systembolagets hemsida har provat 2006 och delat ut en 10:a på friskhetsskalan, så skulle jag få den istället är det knappast någon nackdel.

6406 Tahbilk Marsanne 2005 (89:-) +