Château de Chantegrive Blanc 2006

En vecka efter Château de Chantegrive 2005 dricker vi 2006:an, som också finns i beställningssortimentet. Mönstret i doft och smak är detsamma: sauvignon blanc dominerar till en början med sina gröna, friska toner. Sedan fyller sémillon i mer och mer med ett dovare spektrum av dofter och en aning rök, som inte kommer ifrån ekfat. Smaken är frisk med gröna äpplen, grapefrukt, gula frukter och lite mineral.

Bra vin, men inte lika minnesvärt som 2005:an. Jag lagrar gärna.

75509 Château de Chantegrive Blanc 2006 (138:-) +

Château de Chantegrive Blanc 2005

Château de Chantegrive 2005 bjuder på en mogen, komplex och intressant upplevelse. Vinet är gjort på lika delar sémillon och sauvignon blanc, och har inte lagras på ekfat. Färgen är ljust gul och skvallrar inte om vinets ålder. De båda druvsorterna bidrar båda till vinets doft, med gröna stjälkar och piggelin, citrus, gula frukter, konserverad frukt och vax. Sedan kommer mognadstonen fram i form av lovikkavantar och rök. En unken ton dyker upp i doften, håller stundtals på att ta över helt och jag är nästan beredd att hälla ut vinet. Unknaden kommer och går, men efter ett tag lugnar sig den värsta doften och försvinner undan. Pust.

Smaken är avrundad med fin tropisk frukt, mognad och tillräckligt med syror för att bära vinet hela vägen in i mål. Eftersmaken är lång och ganska komplex, med päronsaft som dröjer sig kvar. Min fru är som vanligt en bra värdemätare eftersom hon inte har så noga koll på vindistrikt, druvor eller årgångar. Hon störs inte av någon unken ton, utan ger sitt oreserverade gillande.

Jag har för mig att detta vin har varit en trotjänare på bolaget en gång i tiden (1985 fanns det och kostade 66 kronor), men nu är det förpassat till beställningssortimentet med regionala begränsningar. Flera av de ordinarie vita bordeauxerna är 100% sauvignon blanc, men jag vill gärna ha en del sémillon i min bordeaux och gärna lite mognad, så jag är nöjd med detta köp. Vinet ska förstås inte lagras mer och tilltalar säkert inte alla och envar, men har man nu en gång fått smak för den här typen av mogna, torra vitviner tycker man nog om denna vita Bordeaux. Ett vin i ordinarie sortimentet är Château la Bourdillots Tentation, vars 2006 jag tyckte mycket bra om. Nu är årgången 2007 och det är just nu inte lika spännande, men där är det nog återigen lagring som ska till.

71034 Château de Chantegrive Blanc 2005 (128:-) +

Menetou-Salon Les Thureaux 2008

Vi gör en klassiskt enkel förrätt av gratinerad getost (chèvre) och honung på rostat bröd, med en liten tomatsallad till. Det är verkligen på tiden att vi dricker sauvignon blanc, och vad kan passa bättre till den förrätten. På systemet finns gott om bra alternativ från hela världen, men jag fastnar till slut för Menetou-Salon Les Thureaux 2008. Menetou-Salon är granne med de mer berömda Sancerre och Pouilly-Fumé och gör liksom dessa vin på sauvignon blanc. Liksom förra veckan befinner vi oss i Loire, fast då var druvsorten chenin blanc.

Det är frestande att försöka jämföra förra veckans Vouvray med Menetou-Salon. Det finns likheter: båda är torra och mycket friska, med aptitretande mineralton. De är typiska för sin region och typiska för sin druvsort, och där upphör likheterna. Det är två olika personligheter: medan Vouvray idag är lite reserverat och blygt, är Menetou-Salon öppet och inbjudande. Det är aromatiskt utan att vara påträngande, lättdrucket utan att vara intetsägande. Rätt elegant i sin anspråkslösa självklarhet.

Till skillnad från chenin blanc skulle jag inte drömma om att lagra vinet - det här är ett vin att köpa och dricka upp. Och även om det är gott nog att spara till sommaren finns det ingen anledning. Det kommer att finnas gott om sauvignon blanc när den tiden kommer.

5334 Menetou-Salon Les Thureaux 2008 (99:-) +