Tesch Blaufränkisch Hochberg 2007

Det är första gången vi prövar ett vin gjort på druvsorten Blaufränkisch, och för övrigt det andra österrikiska röda vi dricker efter Lentsch Pinot Noir. Vinvalet är även denna gång gjort med tanke på en lite lättare kötträtt, och Tesch Blaufränkisch visar sig passa utmärkt bra till fläskfilén med pappardelle och gräddig sås med blandsvamp. Vinet har en generöst fruktig doft med fatinslag och kryddiga toner. Smaken är medelfyllig och bärfruktig utan alltför mycket strävhet. Är det detta som av vissa vinskribenter kallas ett “bussigt” vin? Vinet är bättre till maten än efter - det blir aningen jolmigt utan något till. Men på det stora hela, ytterligare en trevlig röd bekantskap från Österrike.

95151 Tesch Blaufränkisch Hochberg 2007 (107:-) +

ABC

Vi serverar fläskfilé, brynt och efterstekt i ugn till 65° och grönsaker (lök, zucchini och aubergine) frästa i olivolja och rostade i ugn. Till detta trumpetsvampsås, couscous och harissa. Denna sammansmältning av olika matkulturer fungerar riktigt bra: svampen har en aning sötma som förstärks av den gräddiga såsen, vilket passar perfekt till fläskkött. Grönsakerna kompletterar fint. Harissan är ärligt talat aningen för mycket, men när jag gör couscous har jag svårt att avhålla mig från att göra en sats av detta kryddstarka tillbehör.

Jag serverar gärna vitt till denna typ av mat, men eftersom jag befinner mig i ABC-läge (Anything But Chardonnay) efter debaclet häromveckan har jag laddat upp med lite alternativa druvsorter. Två endruvsviner från Australien står på bordet.

Glas ett: Ljusgul färg. Doften är lite blyg, men avslöjar smält smör, vax, citrus, banan och efterhand en kemisk ton som jag inte kan placera. Smaken är torr, avrundad och lite oljig (låg syra, med andra ord) med inslag av gula frukter och honungsmelon.

Baksidesetiketten på det första vinet talar om päron och lime juice ... Det hittar inte jag, men det skulle vara en mycket bättre beskrivning av doften hos glas två. Färgen är ljust gulgrön. Doften är mer öppen än glas ett, med pärongodis, blommor och gröna stjälkar. Smaken är helt torr med bra syra och en aning sprits, inslag av grape, smör och stjälkselleri och en viss beska i eftersmaken.

Glas ett är en Pinot Gris 2006 från Thorn-Clarke, som går under namnet Terra Barossa. Producenten utlovar ett vin som passar till all sorts mat, speciellt asiatisk.

Glas två var dock favoriten, på grund av klart större doft, bättre syra och mer aptitretande eftersmak. Vinet heter The Money Spider Roussanne 2007 från producenten d'Arenberg. Enligt producenten (pdf-länk) lagras en liten del av vinet på franska ekfat.

Det ska sägas att Pinot Gris-vinet klarade sig riktigt bra till maten, och klarade av styrkan hos harissan bättre än det friskare Roussanne-vinet. Men jag skulle inte köpa Pinot Gris-vinet igen. Det är lite för platt för min smak, och känns som att det skulle ha druckits för något år sedan. The Money Spider skulle jag gärna köpa igen, och jag tror dessutom att det skulle vara ett intressant lagringsobjekt.

80479 Terra Barossa Pinot Gris 2006 (117:-) =
83597 The Money Spider Roussanne 2007 (114:-) +

Örtfylld baconlindad fläskfilé

1 fläskfilé
1 paket bacon

Fyllning:
färska örtkryddor
50 g fetaost
1 msk olivolja
salt & peppar

Putsa filén. Gör fyllning: hacka örtkryddorna, blanda med smulad fetaost och krydda med salt och peppar. Tillsätt olja till lagom konsistens.

Skär en längsgående skåra i filén någon centimeter djup. Lägg i fyllningen. Lägg baconskivor runt filén med skarven neråt. Tillaga filén i en ugnsfast form på 200 grader i cirka 30 minuter eller tills en stektermometer visar 65-70 graders innertemperatur.

Det finns så många örtkryddor som fungerar bra här. Jag hade lite oregano, mynta och basilika på köksbänken.

Innertemperaturen för fläskfilé finns det många bud om. Jag är fortfarande lite indoktrinerad med riskerna med fläskkött, men numera ska det enligt utsago inte vara någon fara med att låta köttet förbli rosa. Jag brukar inte gå så lågt som 60 grader men att råda till att servera fläskfilé välstekt känns lite förlegat. Med en god sås till (vi serverade köttet med trumpetsvampsås) tycker jag att man kan gå upp till den högre temperaturen.

Tips på tillbehör: skär potatis i rätt små klyftor och lägg runt köttet medan det steks. Potatisen tillagas på samma tid och kommer att suga åt sig skyn från köttet. Skulle köttet bli färdigt något tidigare är det bara att ta upp det och låta det vila.

Tahbilk Marsanne 2005

Vi drack Tahbilk 2005 till örtfylld baconlindad fläskfilé med svampsås. Det här är faktiskt listat som "Kan lagras" (även om Systembolaget redan är på årgång 2006). Kanske man har tagit intryck av den överväldigande bevisningen i fallet Tahbilk.

Systembolaget hittar bland annat bivax, honung och tropiska frukter, och vi kan lägga till hur mycket som helst för detta vin som redan har uppnått en försvarlig mognad - jag menar, hur många vita torra 2005:or hittar du under 100 spänn? Det finns definitivt en kemisk icke oangenäm ton som jag tycker är björnklister, kåda eller nysågade plankor och som får E att tänka på ölskum. Dessutom hittar man fruktcocktail och (föga överraskande) honungsmelon. Varje gång jag med ojämna mellanrum har återkommit till det här vinet har jag tänkt att nu är det dags att börja lägga undan. Otroligt nog har priset så länge jag kan minnas legat kvar på samma låga nivå. Den förhållandevis låga syran är lite förbryllande, men historien och druvsorten talar som sagt för lagring. Systembolagets hemsida har provat 2006 och delat ut en 10:a på friskhetsskalan, så skulle jag få den istället är det knappast någon nackdel.

6406 Tahbilk Marsanne 2005 (89:-) +