Seghesio Zinfandel 2007

Till oxfilé med ugnsrostade grönsaker borde ett ungt Zinfandel-vin passa perfekt. Doftrikt, fruktigt, javisst, men starkvinstonen dyker upp redan i doften. Smakmässigt är det nästan parodiskt med den överdrivna fruktsötman från 15,5% alkohol. Hur detta vin kan beskrivas som balanserat övergår mitt förstånd. Det finns inte tillräckligt med ryggrad för att stå emot den sötaktiga frukten och tunga alkoholen. Efter maten får jag ett intryck av billigt Primitivo-vin, som lindras något då vi gör slut på vinet till en mogen vitmögelost - kvällens bästa matchning. Men totalt sett, en grym besvikelse.

22562 Seghesio Sonoma Zinfandel (175:-) -

Bonterra Chardonnay 2007

Revansch för ekfatslagrad chardonnay. Det här gillade jag. Det finns äpple i doften, men också vanilj och smör, så jag kommer osökt att tänka på äppelpaj. Fruktcocktail kompletterar. Smaken är fruktig med citrus, äpple, physalis samt en ganska diskret fatton. Syran balanserar på ett fint sätt. Eftersmaken fyller på med tropisk frukt och rostade toner.

Bonterra är storproducenten Fetzers ekologiska serie. Jag letar inte efter ekologiska viner på Systembolaget, och var överraskad över att detta KRAV-märkta vin var så pass bra.

Till vinet åts fyllda kycklingbröst med ris och trumpetsvampsås.

16632 Bonterra Chardonnay 2007 (129:-) +

Grove Street Chardonnay 2006

Jag var ute efter något fylligt vitt till fredagsmiddagen, och bland mitt lokala bolags magra utbud hittade jag Grove Street Chardonnay 2006. Ekad chardonnay är inget jag köper speciellt ofta, men det kan vara rätt gott ibland. Det lär dock dröja igen... Ekkaraktären är så kraftig att den slår ihjäl allt annat. Vinet har dessutom en störande efterbeska, parad med viss sötma. Vilken mat är det tänkt att detta ska passa till? Till min stora förvåning har detta vin omnämns positivt i flera recensioner. Visar bara hur olika smaken kan vara.

6582 Grove Street Chardonnay 2006 (109:-) -

Cascina Bruni Barolo Marialunga 2004

Allmänna Galleriet hade en Barolo på sin vinlista för 550:-. Med tanke på vad Barolo brukar kosta och med tanke på restaurangpåslaget tyckte jag att det inte borde vara ett dåligt val. Det var det inte heller - vi tog också in Artezin Zinfandel 2005 för nästan samma pris, vilken kostar 136:- på Bolaget. Alltså gissningsvis en 140-kronors Barolo. Det är alltid svårt att vara objektiv då man tar in vin till maten på restaurang, men Barolon hade definitivt druvkaraktär och viss elegans. I mitt tycke var Zinfandeln utklassad.

Skulle vara intressant att pröva en bra, prisvärd Nebbiolo typ Pio Cesare Nebbiolo för en jämförelse, och varför inte en riktigt bra Barolo - Fontanafreddas Barolo finns i många Systembolagsbutiker och lär ska vara rätt bra.

Om bloggen

Idén med denna blogg är ganska anspråkslös; jag kommer att skriva om viner jag prövar, och i viss mån om mat till vin. Titeln till bloggen syftar på Systembolagets standardbedömning av hållbarheten för de viner man provar. Jag raljerar egentligen inte över att man är restriktiv, men visst finns det tillfällen då alla ett vins sensoriska egenskaper (smakcirklarna) samt druvsort och årgång alla pekar i en och samma riktning.

Mina egna erfarenheter av att lagra vin är rätt begränsade. Däremot har jag viss kunskap om och erfarenhet av att prova vin, och jag har sagt mig själv många gånger att jag borde börja stoppa undan lite flaskor. I höstas gjorde omständigheterna att jag äntligen började köpa på mig lite flaskor med avsikt att lagras. Jag förde först in dem i ett kalkylblad, men häromveckan reggade jag mig på CellarTracker och förde över min anspråkslösa vinkällare dit. Helt suverän sajt.

Jag kommer inte att hålla till mig någon speciell vintyp. Just nu är proportionen rött till vitt i min källare 2-mot-1. Andelen vitt är nog i högsta laget, med tanke på att jag inte äter fisk. Av de vita är en tredjedel söta. Jag har en viss förkärlek för fylliga, tuffa rödviner men har också insett att det inte alltid är helt idealiskt till mat, så jag kommer att försöka hitta fler medelfylliga rödvinsalternativ.

De torra vita vinerna ska med fördel vara fylliga och smakrika. Och pratar vi lagring är det inte direkt Chardonnay jag tänker på.

Vid en titt i CellarTracker kan jag konstatera att jag för närvarande mest köper vin från Frankrike, Italien och Australien i den ordningen. Jag går ofta över 100:- men sällan över 200:- per flaska. Jag har dock lovat mig själv att inte snåla på vin, så jag rör mig uppåt i pris ... Frankrike betyder ofta Sydfrankrike och Italien betyder mest Toscana - rätt givna val då man börjar köpa vin runt hundralappen med avsikt att lagra. Annars har mitt förstaval de senaste åren för röda viner för omedelbar konsumtion varit Australien.

USA-viner var ofta ganska bra köp för några år sedan, men just nu känns det skakigt. Kronstam håller med i dagens DN. Den stigande dollarkursen kommer sannolikt göra saken etter värre vid Systembolagets kommande prisjustering. Portugal kommer starkt. Även om jag många gånger har uppskattat portugisiskt vin för deras prisvärde och robusthet har det inte riktigt klickat för mig de senaste gångerna jag har testat. Som så många andra älskade jag Riojaviner en gång i tiden, och precis som många andra blev jag så less på dem (det finns förstås undantag) att jag inte ens såg åt spanskt vin på flera år. Det är säkert oförtjänt - jag borde ge Spanien en chans.

På den vita torra sidan ser landskapet rätt annorlunda ut. Pratar vi lagring finns det till att börja med gott om givna kandidater från olika regioner i Frankrike, samt från Australien. Jag kommer också att lagra tyska viner (spätlese och uppåt). Inte direkt några konstigheter med andra ord.