Raimat Abadia Blancs de Blancs 2008

Raimat Abadia Blancs de Blancs 2008 blev i somras utsett till mest prisvärda vitvin i priskategorin 60-69 kronor. Av det kan man dra slutsatsen att antingen måste de andra vinerna ha varit ohyggligt dåliga, eller så har vinet tappat rejält på ett halvår. Jag köpte det till matlagning och att dricka till hemgjorda småpizzor. Efter maten gick visserligen resten av flaskan ner, men med viss svårighet. Doften ger ett intryck av päron-Mer och är okej, men i smaken håller fruktsyran på att ge vika och avslöjar då en jordig, lite kväljande ton.

Vinet är gjort på Chardonnay och Albariño. Det låter som en bra idé att låta en druvsort stå för fyllighet och struktur, en annan för parfym och livlighet. Jämför sémillon/sauvignon blanc. Jag förstår att vinet ska drickas ungt, men jag köpte det igår och ett halvår till sedan sommaren borde det väl ha klarat.

2725 Raimat Abadia Blancs de Blancs (69:-) -

Brolo di Campofiorin 2006

Ibland undrar jag om jag har fått rätt vin i glaset. Importörens beskrivning:

Karaktär: Stor, mörk frukt med utpräglad körsbärskaraktär och lätt inslag av nya ekfat. Stram och mäktig med friska italienska syror och tydliga men mjuka tanniner. Lång och intensiv eftersmak med rik amaronekänsla.

Doften hos Brolo di Campofiorin är riktigt trevlig, på det där sötfruktiga, saftiga sättet som ibland hos Château-neuf-du-Pape. Färska svartvinbär och hallon, fat, kola och körsbär. Men smaken levererar inte alls. Visst, det är trevligt och lättdrucket i saftig, bärig stil men jag hade väntat mig så mycket mer. Det borde ha varit perfekt till entrecôte med hasselbackspotatis och två såser, men var alldeles för lätt. Att jämföra det med amarone är ett skämt.

32361 Brolo di Campofiorin 2006 (149:-) -

Fontanafredda Langhe Nebbiolo 2007

Från mina CellarTracker-noteringar kan jag se att jag drack Fontanafredda Langhe Nebbiolo av årgång 2006 i augusti, och tyckte mycket bra (++) om det. Jag sätter ++ på ungefär vart tionde vin och - på ungefär lika många. Resten fördelas ganska jämnt mellan = och +, så jag tycker inte att jag svävar ut alltför mycket i min betygsättning.

Vinvin.se höll med mig och slog till med FYND! Flera andra hyllade vinet, till exempel Aftonbladet med fyra plus. Men rösten från Sveriges mest respekterade vinblogg väger tungt i sammanhanget, och där var man inte imponerad. Man blir lite fundersam när omdömena kan skifta så mycket om samma vin. Under tiden har Fontanafredda gått och fått Gyllene Glaset av Allt om Mat (som ligger bakom vinvin.se).

Svenssonsmakaren nappade på mitt tips om Fontanafredda Langhe Nebbiolo, men fick med sig årgång 2007. Tyvärr blev han ganska besviken. Nu har jag själv provat 2007:an. Ja, Svensson, vad kan jag säga? Du hade helt rätt i ditt omdöme - det här duger inte. Vad som är än mer oroande är att vinets karaktär är så förändrad. 2006:an från i höstas var ung, fruktig och ganska stram. Den 2007:a jag nu har provat var menlös med blek frukt och en mogen kryddighet som jag inte alls hade väntat mig. Vinet känns faktiskt på väg utför. Vad har hänt? Jag får en déjà-vu-upplevelse från i våras, då Briccotondo Barbera hade genomgått en liknande metamorfos från lysande till mediokert. Antingen har man lyckats dåligt med årgång 2007, eller så är flaskvariationen hos Fontanafredda oacceptabelt hög.

Sådana här tillfällen får en att tvivla på sitt eget omdöme, men det finns bara ett betyg jag kan sätta här.

22300 Fontanafredda Langhe Nebbiolo 2007 (99:-) -

El Pedrosal 2006

El Pedrosal är ett Ribera del Duero-vin som jag har tyckt varit stabilt och rätt pålitligt i tidigare årgångar. Vi prövar 2006:an, som har funnits ett bra tag på Bolaget. Doften bjuder inte på några överraskningar, det här är eklagrad tempranillo. Smaken är medelfyllig med hyfsad frukt och mer ek. Rätt mycket ek faktiskt. Många viner vinner i längden men det här är inte ett av dessa. Efter ett tag känns frukten alltmer gles och eken börjar bli besvärande. Nej, det här vinet har varit bättre.

2389 El Pedrosal 2006 (87:-) -

Château du Levant 2006

Dags för en av urtyperna bland söta vitviner, Sauternes. Château du Levant har en typisk botrytisdoft av björnklister, gula frukter, aning honung och konserverad frukt. Smaken är intensivt söt och simmig med mer botrytis och bitande syra. Det blir faktiskt lite för mycket. En bit Blå Castello har inte en chans – här skulle det ha behövts Roquefort eller liknande.

Även om vi är gottegrisar i allmänhet, är vi inte riktigt övertygade av detta vin. Måhända behöver det slipas av med lagring?

4153 Château du Levant 2006 (99:-/375 ml) -

Seghesio Zinfandel 2007

Till oxfilé med ugnsrostade grönsaker borde ett ungt Zinfandel-vin passa perfekt. Doftrikt, fruktigt, javisst, men starkvinstonen dyker upp redan i doften. Smakmässigt är det nästan parodiskt med den överdrivna fruktsötman från 15,5% alkohol. Hur detta vin kan beskrivas som balanserat övergår mitt förstånd. Det finns inte tillräckligt med ryggrad för att stå emot den sötaktiga frukten och tunga alkoholen. Efter maten får jag ett intryck av billigt Primitivo-vin, som lindras något då vi gör slut på vinet till en mogen vitmögelost - kvällens bästa matchning. Men totalt sett, en grym besvikelse.

22562 Seghesio Sonoma Zinfandel (175:-) -

Uppsamlingsheat

Jag har varit rätt dålig på att uppdatera bloggen på sistone. Det beror inte på någon vit månad eller så, utan mest på att jag har stött på en räcka med rätt ointressanta viner.

Snabb sammanfattning av några urdruckna flaskor den gångna månaden:
Bra viner:
2005 Allesverloren Estate Fine Old Vintage (135:-) +
2007 Alain Brumont Vin de Pays des Côtes de Gascogne Gros Manseng-Sauvignon (79:-) +

Allesverloren är ett mycket prisvärt portvinsalternativ. Rekommenderas. Och Alain Brumonts vita vin från Sydfrankrike har aldrig gjort mig besviken.

Viner som inte lämnade några större intryck:
2007 Allesverloren Shiraz (99:-) =
2005 Albaruta (Cecchi) Montefalco Rosso (159:-) =
2005 Penfolds Shiraz Koonunga Hill (94:-) =

Allesverlorens röda Shiraz hade jag inga större förväntningar på, och det var också rätt lättglömt. Penfolds Shiraz tyckte jag bättre om sist jag provade det. Albaruta var ett okej vin men inget jag köper igen.

Besvikelser:
2004 Fontanafredda Barolo Serralunga d'Alba (221:-) -(=)
2007 Jean-Marc Brocard Chablis 1er Cru Beauroy (169:-) -
2007 Forster Winzerverein EG Deidesheimer Herrgottsacker Riesling Spätlese (87:-) -

Jag tycker inte att Barolon levererade för det priset, och det gäller i än högre grad för Chablis-vinet. Deidesheimer Herrgottsacker slutligen minns jag som ett vin som var synnerligen pålitligt, och Forster Winzerverein fick priser en gång i tiden om jag inte minns fel. Vad har hänt?

Nivole 2008

Muscat är en druvsort för sig. Viner doftar och smakar som bekant i allmänhet inte av druvor, men Muscat är ett undantag. Muscatviner kan vara oerhört charmiga med sina druviga, aromatiska stil men brukar inte bjuda på något större djup, även om det förekommer starkviner på druvan som ger lite mer anledning att stanna upp.

De mousserande Asti-vinerna har ett rätt gott anseende med tanke på priset, men de hör som sagt till de billigare bubbelvinerna på Systembolaget. Nivole 2008 från Michele Chiarlo kommer också från Piemonte, men är en annan variant av sött muscatvin. På hemsidan beskrivs vinet som DOCG Moscato d'Asti, men flaskans beteckning är rätt och slätt DOC Piemonte.

Det ploppar lite extra när korken dras upp - vinet är nämligen lätt mousserande, men försluts alltså med vanlig kork. Doften bjuder på precis den förväntade, härliga, aromatiska muscatdoften fast utan den lite stickiga ton man kan hitta i Asti Spumante. Smaken är likaså mycket mer elegant än Asti med lättare mousse. Ett slags super-Asti. En flaska Nivole kostar lika mycket som en flaska Spumante, men den är förstås hälften så stor. Alkoholhalten i Asti Spumante är inte hög, men här är vi nere på blott 5%, vilket bidrar till vinets lätthet.

Ett gott vin, inköpt för 61:- (nu 69:-). Prisvärt? Nja ... Till skillnad från andra söta viner är detta så lätt och läskliknande, att en halvflaska på två personer försvinner i ett par klunkar. Var det verkligen 375 ml i flaskan?

7787 Nivole 2008 (69:-/375 ml) -

Döden i flaskan

Förra helgen drack vi även ett australiskt vin från beställningssortimentet som jag hade tyckt lät intressant. Vinet (Rymill mc² 2005) släpptes i juni 2007 för 89:- och har nu blivit avlistat och hamnat i beställningssortimentet, där det kostar 98:-. Jag hade hittat lite positiva recensioner på nätet från säljstarten. Här är en bloggpost från februari i år där en provare dricker 2003:an. Mina två flaskor från 2005 hade dock gått en plågsam död till mötes. Felaktig lagring?

Igår öppnade jag en Penfolds Koonunga Hill Shiraz 2005. Balanserat, lättgillat, håller ett par år till även om jag är osäker på om det kan utvecklas. Ordningen återställd i alla fall.

87367 Rymill mc² 2005 (98:-) -
88460 Penfolds Koonunga Hill Shiraz 2005 (94:-) +

Kejsarens nya kläder

Få viner har blivit så uppskrivna de senaste åren som Vila Santa från Alentejo i Portugal. Kolla bara berömmen för årgång 2005 här, här eller här.

Under inflytande av dessa översvallande recensioner köpte jag ett par flaskor av 2005:an någon gång förra året. Jag har något minne av att jag öppnade en flaska och inte var helt övertygad. Senaste flaskan (Duorum) från Portugal och Ramos var också sådär. Förväntningarna är således ganska dämpade då jag öppnar en flaska Vila Santa 2005, faktiskt mest för att beta av den.

Ja, vad kan jag säga? Vinet lever ner till förväntningarna. Doften är riktigt trevlig, med rökt korv, trevlig fruktighet med mörka bär samt något fat. Men smaken levererar inte alls. Vinet är stramt, rentav lite kärvt, utan tillräcklig frukt som kompenserar, vilket gör att det känns lite tunt i mitten. Vinet är helt korrekt men ger ingen mersmak. Jämfört med några av de senaste vinerna i samma prisklass jag har druckit är det mediokert.

Min hustru är också en bra värdemätare, eftersom hon inte har någon koll på vad vinet kostar eller om det förväntas vara extra gott eller inte. Hon konstaterar krasst att det var ett “sådär-vin”, och vi enas om att det absolut vore värt 70 kronor. Problemet är att det kostar 99.

12507 Vila Santa 2005 (99:-) -

Grove Street Chardonnay 2006

Jag var ute efter något fylligt vitt till fredagsmiddagen, och bland mitt lokala bolags magra utbud hittade jag Grove Street Chardonnay 2006. Ekad chardonnay är inget jag köper speciellt ofta, men det kan vara rätt gott ibland. Det lär dock dröja igen... Ekkaraktären är så kraftig att den slår ihjäl allt annat. Vinet har dessutom en störande efterbeska, parad med viss sötma. Vilken mat är det tänkt att detta ska passa till? Till min stora förvåning har detta vin omnämns positivt i flera recensioner. Visar bara hur olika smaken kan vara.

6582 Grove Street Chardonnay 2006 (109:-) -