Barbaresco Produttori del Barbaresco 2004

Det har bloggats förr om barbarescon från kooperativet Produttori del Barbaresco i årgång 2004, men det är drygt ett år sedan. Vinet finns fortfarande listat i beställningssortimentet och döm om min förvåning när jag inte bara fick rätt vin, utan rätt årgång.

Relativt ljus färg med lite tunn kant. Direkt från uppkorkad flaska lämnar doften ingen tvekan om att det är nebbiolo i glaset. Torkad frukt, blommor, örter och nypon. Smaken är ganska slank och lite kärv med oresonliga tanniner. Gott, men lite vresigt. Vinet får en luftning och en stund i kylskåpsdörren; det är lite för varmt.

Strax före maten prövar vi igen. Doften var bra redan första gången, men mer frukt (hallon) kommer fram nu. Den stora skillnaden är i smaken: var kom all frukten ifrån? Det hjälper naturligtvis att ha en köttbit till, men nu får tanninerna sällskap av mörka bär: svartvinbär, plommon... Nu är ju inte balans det första man tänker på när det gäller nebbiolo - vinerna har gott om strävhet, kan kännas lite syrliga och tomma i mitten men man förlåter dem för deras fantastiska doft, matvänlighet och komplexitet. Tempereringen och luftningen har ändå gjort att vinet är mer balanserat än förut.

Jag är lite ute på hal is när det gäller viner över 200 kronor, men jag kan inte bedöma detta vin som annat än såväl druv- som ursprungstypiskt, gjort i traditionell still, och sammantaget gillar jag det skarpt. Det är här det börjar kännas lite futtigt att prata prisvärde, men = som betyg känns alltför snålt.

74670 Barbaresco Produttori del Barbaresco 2004 (235:-) +

Fontanafredda Langhe Nebbiolo 2007

Från mina CellarTracker-noteringar kan jag se att jag drack Fontanafredda Langhe Nebbiolo av årgång 2006 i augusti, och tyckte mycket bra (++) om det. Jag sätter ++ på ungefär vart tionde vin och - på ungefär lika många. Resten fördelas ganska jämnt mellan = och +, så jag tycker inte att jag svävar ut alltför mycket i min betygsättning.

Vinvin.se höll med mig och slog till med FYND! Flera andra hyllade vinet, till exempel Aftonbladet med fyra plus. Men rösten från Sveriges mest respekterade vinblogg väger tungt i sammanhanget, och där var man inte imponerad. Man blir lite fundersam när omdömena kan skifta så mycket om samma vin. Under tiden har Fontanafredda gått och fått Gyllene Glaset av Allt om Mat (som ligger bakom vinvin.se).

Svenssonsmakaren nappade på mitt tips om Fontanafredda Langhe Nebbiolo, men fick med sig årgång 2007. Tyvärr blev han ganska besviken. Nu har jag själv provat 2007:an. Ja, Svensson, vad kan jag säga? Du hade helt rätt i ditt omdöme - det här duger inte. Vad som är än mer oroande är att vinets karaktär är så förändrad. 2006:an från i höstas var ung, fruktig och ganska stram. Den 2007:a jag nu har provat var menlös med blek frukt och en mogen kryddighet som jag inte alls hade väntat mig. Vinet känns faktiskt på väg utför. Vad har hänt? Jag får en déjà-vu-upplevelse från i våras, då Briccotondo Barbera hade genomgått en liknande metamorfos från lysande till mediokert. Antingen har man lyckats dåligt med årgång 2007, eller så är flaskvariationen hos Fontanafredda oacceptabelt hög.

Sådana här tillfällen får en att tvivla på sitt eget omdöme, men det finns bara ett betyg jag kan sätta här.

22300 Fontanafredda Langhe Nebbiolo 2007 (99:-) -

Le Tense Sassella och Barolo Marialunga 2005

I besöksstatistiken som jag får tillsänt mig dagligen från susnet kan jag bland annat se vilka Google-sökningar som har lett folk att besöka bloggen. Självklart matchar sökningarna diverse viner som jag har bloggat om, men en sökning står ut litegrann: “barolo marialunga”. I våras skrev jag om ett restaurangbesök där jag drack vinet i fråga, och tydligen är det fler som har stött på vinet och är nyfikna. Sökningen ifråga placerar den här bloggen rätt högt på Google.

Det var inte svårt att hitta importören och vinet på nätet. Jag har aldrig förut prövat att göra så kallad privatimport, men eftersom jag gillade vinet lade jag in en beställning på ett kolli (6 flaskor) i våras. Jag ringde till och med upp importören och fick bekräftat att vinet fanns i lager. Sedan dröjde det många månader. Jag hade i stort sett gett upp då det kom lite signaler från Systembolaget om att vinet var på gång, och en vacker dag fanns det på min lokala butik. Inte oväntat hade det bytt årgång till 2005. Jag har varit lite tveksam till om jag verkligen ska göra reklam för vinet här på bloggen, med tanke på hur besvärligt det var att få hem det, men men...

Slutpriset per flaska blev 185 kronor. Billigaste Barolo på Bolaget i skrivande stund kostar 198:-, så det måste betraktas som ett rimligt pris. För att få en uppfattning om hur vinet står sig i en jämförelse ställdes det mot ett annat Nebbiolo-vin som har fått bra omdömen, Le Tense Sassella 2005.

Le Tense har en ganska ljus färg med tegelröd kant. Doften är varm och öppen med viss mognad, kryddig ton och druvtypiska inslag av torkade blommor och nypon. Smaken är medelfyllig och relativt sträv, med mognadstoner och torkad frukt. Ytterst balanserat och njutbart - har inte hunnit torka ut ännu, men ska antagligen inte sparas längre.

Cascina Bruni Barolo Marialunga 2005 är mörkare och mer blårött i färgen, med en något vattrad kant. Årgången är densamma, men det här vinet är yngre. Doften domineras av kryddig fruktighet och mörka bär med ett rökigt inslag. Den typiska Nebbiolo-doften av rosor finns här också, utan att vara lika framträdande. Smaken är fyllig och sträv med bra balans, tydlig svartvinbärsfrukt, inslag av hallon och torkad frukt.

Slutomdöme: Valtellina-vinet är mer generöst och drickfärdigt idag. Barolo-vinet är yngre, fruktigare och djupare, och bör utvecklas positivt under de närmaste åren.

32341 Le Tense Sassella 2005 (129:-) +
Cascina Bruni Barolo Marialunga 2005 (185:-) +(++)

Pio Cesare Langhe Nebbiolo 2005

Det har skrivits såväl spalt- som bloggmetrar om detta vin, som obarmhärtigt prishöjdes från 107 till 119 kronor häromdagen. Jag har inga ambitioner att någonsin bli lika elokvent som Finare Vinare, så jag nöjer mig med att hitta torkad frukt och torkade blommor, kryddor, nypon, en starkvinston och banne mig om det inte är Brandts skorpor. Om den här doften hade en färg, så vore det orange. Färgen är som ofta med Nebbiolo bedrägligt ljus. Smaken är på sin höjd medelfyllig, med relativt mycket strävhet - också detta typiskt Nebbiolo. Torkad frukt kommer igen i smaken, och eftersmaken är sötsur på ett mycket behagligt sätt.

Vi hade födelsedagsmiddag i familjen här på söndagen, och lagade till en svensk klassiker: Oxfilé Provençale. Behöver jag säga att vinet passade som handsken.

7306 Pio Cesare Langhe Nebbiolo 2005 (107:-) +

Cascina Bruni Barolo Marialunga 2004

Allmänna Galleriet hade en Barolo på sin vinlista för 550:-. Med tanke på vad Barolo brukar kosta och med tanke på restaurangpåslaget tyckte jag att det inte borde vara ett dåligt val. Det var det inte heller - vi tog också in Artezin Zinfandel 2005 för nästan samma pris, vilken kostar 136:- på Bolaget. Alltså gissningsvis en 140-kronors Barolo. Det är alltid svårt att vara objektiv då man tar in vin till maten på restaurang, men Barolon hade definitivt druvkaraktär och viss elegans. I mitt tycke var Zinfandeln utklassad.

Skulle vara intressant att pröva en bra, prisvärd Nebbiolo typ Pio Cesare Nebbiolo för en jämförelse, och varför inte en riktigt bra Barolo - Fontanafreddas Barolo finns i många Systembolagsbutiker och lär ska vara rätt bra.