Antisto Malbec 2006

Jag ser ett vin på Systembolagets hyllor som jag inte har sett förut: Antisto Malbec 2006. Med den druvsorten kommer vinet sannolikt antingen från Argentina eller från Cahors i Frankrike. Jag har goda erfarenheter av bäggedera. Antisto visar sig vara franskt, och jag går igång direkt på beskrivningen: Stramt, något utvecklat vin med fatkaraktär, inslag av plommon, jord, tobak, örter och slånbär. Priset på 89:- gör också att jag är nästan säker på ett bra köp. Men en flaska får räcka.

Väl hemkommen hittar jag en positiv recension på den utmärkta vinbloggen Dagens Vin. Så vinet får en chans redan samma kväll, till oxfilé med rotfruktsgratäng och béarnaisesås. Och visst är det ett bra vin. Det är klasskillnad gentemot 61-kronorsvinet jag drack igår. Ändå är jag lite besviken. Vinet är kraftfullt, fruktigt och välstrukturerat, men det är för ungt och opersonligt i nuläget. Köp och lagra.

2264 Antisto Malbec 2006 (89:-) =(+)

Château la Reyne “Le Prestige” 2006

Med 2005:an i ganska färskt minne och förväntningarna kalibrerade ger vi oss i kast med 2006:an. Jag är inställd på ett fylligt, rökigt, allför ungt vin och det är bara att börja pricka av: vinet är till att börja med ogenomträngligt och närmast svartblålila till färgen. Det doftar av saltlakrits och bränt gummi men där finns också gott om mörk frukt samt ceder och en rostad ton. Jag hittar inte chokladen som Systembolagets provningsgrupp har funnit, men här finns inga rätt eller fel.

Vinet är fylligt, mycket strävt och mycket fruktigt. Systembolaget har alla klockorna på nio, vilket jag tycker är i underkant. Liksom 2005:an finns här svarta vinbär och körsbär. Stramt och med en rökig känsla i eftersmaken. Precis som väntat gillar jag vinet, och precis som väntat är det för ungt. Strävheten får gärna slipas av lite, och detsamma gäller svartvinbärsfruktigheten som är lite för framträdande.

Men vad betyder sådana petitesser. För oss som varken har perfekta förutsättningar för lagring, mycket pengar eller tillräckligt tålamod för att vänta ut slutna viner i tio år är det här det perfekta lagringsvinet: tillräckligt generöst för att vara ytterst njutbart idag, men med perfekt struktur för lagring och åtkomligt för vad som i sammanhanget är en struntsumma. De två flaskor jag har kvar ska få sällskap, den saken är klar.

2266 Château la Reyne “Le Prestige” 2006 (90:-) ++

Château la Reyne “Le Prestige” 2005

Det var ganska mycket kvar av oxfilén, och vi säger inte nej till att äta denna lyxmat ytterligare en dag. Igår stektes mittbiten som tournedos, så idag var ändbitarna kvar: en rejäl bit av den tjocka änden, samt en liten bit av svansen. Efter putsning lades svansen ihop med den tjocka biten till en lagom rulle. Alltsammans surrades med steksnöre, bryntes runt om och fick steka i ugn till strax över 50 grader, som steg till 55 efter att ha tagits ut ur ugnen. Till detta ugnsstekta potatisskivor på den sista vinterpotatisen, gorgonzolasås samt en tomat- och basilikasallad.

Och idag träffade jag rätt med vinvalet: Ch la Reyne 2005 från Cahors, vilket betyder att druvsorten är Malbec. Ingen alkoholstinn fruktbomb som igår, utan ett stramare vin som träffar rätt från början och fungerar hela vägen. Mörka bär samt en rökig ton i doften, stram attack med svarta vinbär, körsbär samt en antydan av chokladpralin. Tuggbart och fylligt, med 13,5% alkohol som inte sticker ut. Två flaskor inköptes förra året, och jag kommer att ge mig av till Bolaget för att skaffa fler.

2266 Château la Reyne “Le Prestige” 2005 (89:-) +