Penfolds Bin 28 Kalimna Shiraz 2005

Ofta tycker jag att öppnandet av en flaska vin är lite spännande - ska vinet leverera? Vad blir första intrycket? Vad är det för personlighet vi har i glaset? Kommer jag att få upp korken utan att den går sönder? Men det spänningsmomentet uteblir idag. Jag vet att vinet kommer att vara bra. Dessutom är det skruvkapsyl.

Jag blir sällan besviken på ett vin från Penfolds. Visst kan det kännas som jag dricker ett varumärke, snarare än ett vin med stark personlighet. Det kanske har att göra med hur man presenterar sina viner, med namn som “Bin 2” + druvsort och rätt anspråkslösa etiketter. Vinerna kan kännas lite strömlinjeformade. Det är dessutom i allmänhet inga vingårdsviner man gör - man tar viner från vitt skilda distrikt i Australien, blandar och sätter sin etikett på. Till och med nestorn bland australiska viner, Penfolds Grange, är ett blandvin gjort på liknande sätt.

Vi dricker en Penfolds Bin 28 Kalimna Shiraz (som också är en multi-district blend) till oxfilé med madeirasås samt potatis- och jordärtskocksgratäng. Det är bredsida i mål intill vänstra stolpen, inte så mycket att snacka om helt enkelt. På plussidan alltså: vinet smakar precis som det ska. Mycket välgjort och balanserat, packat med frukt utan att vara syltigt och med en fräsch ton som jag förknippar med eukalyptus. Det här är en annan stil av shiraz/syrah än den från norra Rhône. Producenten använder ordet robust i sina Tasting notes (pdf) om vinet. Det är nog inte ett ord jag skulle använda - det är mer troligt att jag skulle ge det epitetet till en Crozes-Hermitage.

Väl godkänt betyg förstås, men vad blir det? Dubbelplus, med viss tvekan. Liten avsaknad av wow-faktor, fast det kan ju bero på att jag har druckit vinet förut. Tål lagring - många år enligt producenten - men gjort för att drickas.

16320 Penfolds Bin 28 Kalimna Shiraz 2005 (159:-) ++

Uppsamlingsheat

Jag har varit rätt dålig på att uppdatera bloggen på sistone. Det beror inte på någon vit månad eller så, utan mest på att jag har stött på en räcka med rätt ointressanta viner.

Snabb sammanfattning av några urdruckna flaskor den gångna månaden:
Bra viner:
2005 Allesverloren Estate Fine Old Vintage (135:-) +
2007 Alain Brumont Vin de Pays des Côtes de Gascogne Gros Manseng-Sauvignon (79:-) +

Allesverloren är ett mycket prisvärt portvinsalternativ. Rekommenderas. Och Alain Brumonts vita vin från Sydfrankrike har aldrig gjort mig besviken.

Viner som inte lämnade några större intryck:
2007 Allesverloren Shiraz (99:-) =
2005 Albaruta (Cecchi) Montefalco Rosso (159:-) =
2005 Penfolds Shiraz Koonunga Hill (94:-) =

Allesverlorens röda Shiraz hade jag inga större förväntningar på, och det var också rätt lättglömt. Penfolds Shiraz tyckte jag bättre om sist jag provade det. Albaruta var ett okej vin men inget jag köper igen.

Besvikelser:
2004 Fontanafredda Barolo Serralunga d'Alba (221:-) -(=)
2007 Jean-Marc Brocard Chablis 1er Cru Beauroy (169:-) -
2007 Forster Winzerverein EG Deidesheimer Herrgottsacker Riesling Spätlese (87:-) -

Jag tycker inte att Barolon levererade för det priset, och det gäller i än högre grad för Chablis-vinet. Deidesheimer Herrgottsacker slutligen minns jag som ett vin som var synnerligen pålitligt, och Forster Winzerverein fick priser en gång i tiden om jag inte minns fel. Vad har hänt?

Två torra rieslingar

Till en tandoorikryddad kycklinggryta med bulgursallad öppnade vi två viner av samma typ: Domæne Gobelsburg Riesling 2007 och Penfolds Rawson's Retreat Riesling 2007.

Båda vinerna har typisk Rieslingkaraktär med citrus, gröna äpplen, bra syra och mineralton. Båda passar bra till maten. Gobelsburg har lite mer rökighet i doften, men den Rieslingtypiska petroleumdoften finns det mer av hos Rawson's Retreat. Gobelsburg har en tydlig spritsighet; Penfoldsvinet har stramare syra och tydligare mineralton. Det österrikiska vinet är något mjukare och kanske lite mer tillgängligt, medan Penfolds känns mer välbyggt. Systembolaget lyckas med konststycket att trots att man beskriver Penfoldsvinet så här: Torr, ungdomlig, mycket frisk, kryddig smak med inslag av persika, apelsin och petroleum så påbjuder man Vinner inte på lagring. Vad ska man säga ... Båda vinerna vinner naturligtvis på ett par års lagring.

Den inbördes matchen vinns av Rawson's Retreat med tanke på prisvärdet. Det har dessutom bättre struktur för lagring och är helt klart det vin jag skulle välja att lägga undan. Jag vet precis hur Penfolds Rawson's Retreat Riesling 2007 kommer att utveckla sig under de närmaste åren: petroleumkaraktären i doften kommer att bli mer framträdande, syran kommer att slipas av och vinet bli mer harmoniskt.

Men det kommer jag inte att göra. Problemet är att jag inser (för vilken gång i ordningen vet jag inte) att jag egentligen inte föredrar Rieslingviner torra. Det finns en trend mot torr Riesling som jag tycker är lite trist, med tanke på vad Rieslingdruvan gör bäst. Det var visserligen ett tag sedan som jag drack en Alsace Riesling, men ... Jag hoppas mer på ett par flaskor Kloster Eberbach 2007 som ligger i garderoben.

4376 Domæne Gobelsburg Riesling 2007 (95:-) =
16406 Penfolds Rawson's Retreat Riesling 2007 (75:-) +