Tesch Blaufränkisch Hochberg 2007

Det är första gången vi prövar ett vin gjort på druvsorten Blaufränkisch, och för övrigt det andra österrikiska röda vi dricker efter Lentsch Pinot Noir. Vinvalet är även denna gång gjort med tanke på en lite lättare kötträtt, och Tesch Blaufränkisch visar sig passa utmärkt bra till fläskfilén med pappardelle och gräddig sås med blandsvamp. Vinet har en generöst fruktig doft med fatinslag och kryddiga toner. Smaken är medelfyllig och bärfruktig utan alltför mycket strävhet. Är det detta som av vissa vinskribenter kallas ett “bussigt” vin? Vinet är bättre till maten än efter - det blir aningen jolmigt utan något till. Men på det stora hela, ytterligare en trevlig röd bekantskap från Österrike.

95151 Tesch Blaufränkisch Hochberg 2007 (107:-) +

Josef Lentsch Pinot Noir 2006

Redan färgen avslöjar att detta är något helt annat än de fylliga, närmast kompakta viner jag brukar föredra. Josef Lentsch Pinot Noir 2006 har en ljust röd färg som vattrar sig vid den något tegelfärgade kanten. Doften är överraskande komplex, med torkad frukt och blommor, samt en lite gödselaktig mognadston. Jag gillar vinet redan innan jag smakar: ett vin att sitta och dofta på. Vad hittar jag mer - fruktkola? Jordgubbe? Nypon? Doften är inte helt lätt att beskriva.

Smakmässigt är vinet lätt till medelfylligt, med obetydlig strävhet och balanserande syra. Torkad frukt och teblad dyker upp, och det känns ganska moget och behagligt, med viss värme. Drickvänligt och definitivt matvänligt. Utifrån min referensram tycker jag att det stilmässigt närmast påminner om lättare Nebbiolo-viner, typ Pio Cesare 2005. Flaskan påbörjades före maten och dracks sedan till glaserade revbensspjäll - inte världens lättaste att kombinera med vin, men det fungerade hur bra som helst. Så bra kan alltså ett rött österrikiskt vin vara. Jag är överraskad, och imponerad.

96437 Josef Lentsch Pinot Noir (145:-) +