lördag, juni 06, 2009

Château la Reyne “Le Prestige” 2005

Det var ganska mycket kvar av oxfilén, och vi säger inte nej till att äta denna lyxmat ytterligare en dag. Igår stektes mittbiten som tournedos, så idag var ändbitarna kvar: en rejäl bit av den tjocka änden, samt en liten bit av svansen. Efter putsning lades svansen ihop med den tjocka biten till en lagom rulle. Alltsammans surrades med steksnöre, bryntes runt om och fick steka i ugn till strax över 50 grader, som steg till 55 efter att ha tagits ut ur ugnen. Till detta ugnsstekta potatisskivor på den sista vinterpotatisen, gorgonzolasås samt en tomat- och basilikasallad.

Och idag träffade jag rätt med vinvalet: Ch la Reyne 2005 från Cahors, vilket betyder att druvsorten är Malbec. Ingen alkoholstinn fruktbomb som igår, utan ett stramare vin som träffar rätt från början och fungerar hela vägen. Mörka bär samt en rökig ton i doften, stram attack med svarta vinbär, körsbär samt en antydan av chokladpralin. Tuggbart och fylligt, med 13,5% alkohol som inte sticker ut. Två flaskor inköptes förra året, och jag kommer att ge mig av till Bolaget för att skaffa fler.

2266 Château la Reyne “Le Prestige 2005 (89:-) +

2 kommentarer:

  1. Hej Vinner inte!
    Ganska roligt att du i dina två senaste inlägg har prickat två viner som jag har på min "att smaka" lista. Tyvärr har jag inte fått tillfälle men det kommer förhoppningsvis snart. Är tveksam till Zin-vinet trots att det har skrivits upp på sistone. Inte heller så mycket för alkoholstinna fruktbomber.

    Tack för trevliga lägesrapporter.

    Mvh David

    SvaraRadera
  2. Hej David!
    Så många viner, så lite tid... Château la Reyne 2006 lär bli intressant. Säkert för ungt, men jag gissar att jag kommer att gilla det.

    Tack själv för intressanta iakttagelser. Det är som du skriver: man kan inte gilla allt. Typiskt nog gillade ju jag vinet i just den artikeln (Jacobsdal Pinotage). :-)

    Jag håller också helt med om att det är viktigare att utveckla den egna smaken än att hålla koll på tidningarnas recensioner.

    SvaraRadera