tisdag, mars 31, 2009

Salviakryddad fläskkotlett med gräddig löksky

Jag blev oerhört besviken då jag för ett par månader sedan köpte fläskytterfilé, helstekte denna som fläskfilé för att finna att det bara var ett nytt flådigt namn på vanlig fläskkotlett. Missförstå mig rätt: jag gillar verkligen fläskkotlett, men helstekt som vanlig filé tappade den all karaktär och smakade mest som en fadd bit kassler (vilket det ju faktiskt var).

Ett ännu konstigare namn på samma styckningsdetalj är för övrigt fläskhare, ett namn som visserligen har gamla anor men som ger alltför konstiga associationer. Nej, låt oss hålla oss till benfri fläskkotlett.

Idag har jag i alla fall lagat till fläskkotlett till en opretentös vardagsmiddag som blev rätt lyckad. Eftersom jag tycker att fläskkotlett bäst stekes i skivor behöver den förstås inte vara benfri.
fläskkotlett i skivor
salt & svartpeppar
salvia
schalottenlök
grädde
fond

Till servering:
ris
sallad

Krydda kotletterna på bägge sidor med salt, peppar och smulad salvia. Finhacka ett par schalottenlökar.

Börja stek kotletterna. Efter någon minut, lägg i löken och låt den steka med vid sidan av köttet. Vänd köttet och stek det nätt och jämnt färdigt. Ta upp köttet och gör såsen: vispa ur pannan med vatten och grädde, och gärna lite vin om du har. Krydda med svartpeppar. Låt såsen koka ihop något, smaka av och servera.
Jag använde torkad salvia, och det behövs inte mycket. Salvia är en dominerande, fyllig örtkrydda som ofta lirar bäst på egen hand, eftersom den tenderar att konkurrera ut mildare smaker.

Till maten blev det kolsyrat vatten - lite för tidigt i veckan för vin. Skulle jag ha valt vin till skulle jag nog snarare ha tänkt i riktning vitt än rött. Men det är förstås ett brett spektrum av drycker, inte bara vin, som passar till: vita torra fylliga med fatkaraktär och röda viner utan påtaglig strävhet är bara början. Vitt halvtorrt vore suveränt, liksom ale.

lördag, mars 28, 2009

Saint-Benoit Grande Garde Châteauneuf-du-Pape 2005

Vissa bloggposter och tidningsrecensioner har fått oss att införskaffa Saint-Benoit Grande Garde Châteauneuf-du-Pape 2005 från beställningssortimentet. Ikväll ska den avnjutas tillsammans med en köttbit, bearnaisesås, plättlaggsstekta rösti samt avocado coleslaw, denna gång med rödkål.

För jämförelse öppnar vi också en flaska Château de Ségure 2006 från Fitou, som är ett pålitligt sydfranskt vin i Bolagets sortiment, med en druvsammansättning av grenache och carignan, kompletterad av hela 30% Syrah. Saint-Benoit specificerar druvmixen på baksidesetiketten: 68% Grenache, 22% Syrah och 10% Mourvèdre.

Fitou-vinet har en något dov fruktighet med kryddiga inslag samt viss rökighet. Smaken är medelfyllig med svartvinbärsfrukt och viss kärvhet. Efterhand uppfattar jag ett inslag av banan (!) i doften. Vinet är inte alls dåligt, men det spelar i den robusta ligan och är inte direkt något man charmas utav.

Lyckligtvis gäller inte detsamma för Châteauneuf-vinet. Doften är hallonsaft, där inslaget av kola får en att tänka på hallonremmar. Visst finns det en aning rökighet, men intrycket domineras av ung, fräsch frukt. Smaken uppvisar fortsatt bra frukt, mjuka tanniner, bra balans och struktur. Fitou-vinet får en hel del stryk i en direkt jämförelse och uppfattas nu nästan som lite klumpigt. Slutomdömet för denna CdP för 169 kronor: ett mycket trevligt vin, där de primära aromerna står i centrum, varför det ska bli intressant att vänta ett par år med återstående flaskor.

3134 Château de Ségure 2006 (87:-) =
89100 Saint-Benoit Grande Garde Châteauneuf-du-Pape 2005 (169:-) +

fredag, mars 27, 2009

Grove Street Chardonnay 2006

Jag var ute efter något fylligt vitt till fredagsmiddagen, och bland mitt lokala bolags magra utbud hittade jag Grove Street Chardonnay 2006. Ekad chardonnay är inget jag köper speciellt ofta, men det kan vara rätt gott ibland. Det lär dock dröja igen... Ekkaraktären är så kraftig att den slår ihjäl allt annat. Vinet har dessutom en störande efterbeska, parad med viss sötma. Vilken mat är det tänkt att detta ska passa till? Till min stora förvåning har detta vin omnämns positivt i flera recensioner. Visar bara hur olika smaken kan vara.

6582 Grove Street Chardonnay 2006 (109:-) -

torsdag, mars 26, 2009

Torres Gran Coronas Cabernet Sauvignon 2005

Dags att ge Rioja en chans igen, tänkte jag. Det får dock vänta, eftersom Conde de Valdemar 2005 var korkdefekt. Så jag öppnade istället en Torres Gran Coronas, vilket var ett riktigt bra vin. Bra balans och frukt, välgjort och drickvänligt. Fast jag borde förstås ha köpt två flaskor Rioja, men jag fegade ur lite.

12697 Torres Gran Coronas Cabernet Sauvignon 2005 (92:-) =

lördag, mars 21, 2009

Laborum Malbec 2005

Efter att ha läst en recensiondi.se har jag införskaffat några flaskor Laborum Malbec 2005. Vinet har mörk, blåröd färg och inledningsvis en trevlig, fruktig men rätt knuten doft. Efterhand öppnar vinet upp och avslöjar plommon och mörka bär, rostade fat, lakritspipa och en ton av gödsel.

Vi äter entrecôte från Uruguay med aubergingratäng och vitlöksbröd. Vinets generösa fruktighet, med rostad fatkaraktär och aningen sötma som understryks av 14% alkohol går alltsammans mycket bra ihop med sötman hos auberginerna och tomatsåsen. Strävheten - som känns först då jag smakar vinet utan mat - och fylligheten gör det till ett utmärkt köttvin. Fattas bara annat för ett vin från Argentina. Återstående två flaskor får vila ett par år.

Jag har ovan länkat till Paolo Robertos recept på melanzane alla parmigiana. Mitt tillagningssätt skiljer sig inte mycket. Enligt flera källor är det nuförtiden onödigt att vattna ur auberginskivorna, så det har jag slutat med. Jag har inte heller panerat auberginskivorna, men jag ska nog testa det nästa gång. Annars är det i stort sett samma recept. Jag kan rekommendera att strö över lite ströbröd vid gratineringen.

75567 Laborum Malbec 2005 (219:-) =(+)

lördag, mars 14, 2009

Nederburg Noble Late Harvest 2007

Jag ska sitta på flyget hela dagen imorgon och avstår därför från lördagsvinet till maten. Men lite godis kan man väl unna sig? Jag impulsköper Nederburg Noble Late Harvest på halvflaska då jag passerar mitt lokala bolag. Jag hade för mig att jag hade läst någonstans om den, och inser när jag kommer hem att den faktiskt var på min att-köpa-lista.

På jakt efter dessert i affären hittar jag något som heter Djurgårds Glace. Glassen var inte särskilt märklig, men vinet uppfyllde förväntningarna med råge. Stor doft med inslag av persika, fruktcocktail, apelsinmarmelad, ädelröta, mandelmassa och honung. Vinet är sött och medelfylligt med den friska syra som gör att jag brukar tänka på syrliga apelsin- och citronkarameller som man åt när man var liten. De var formade som apelsin- och citronklyftor - finns sådana fortfarande? Det är i alla fall mer apelsin än citron i smaken. Mycket tillfredsställande, och som ofta när det gäller söta vita viner skulle man kunna sitta och bara dofta på vinet. Men det är klart att en halva delad på två slinker ner utan större problem. Både flaskstorleken och alkoholhalten (11%) är precis lagom.

”Vinner inte på lagring”? Kanske ... men jag blir nyfiken på att testa. Vinet håller definitivt för det, och 69 spänn är ju närmast ingenting i sammanhanget.

2741 Nederburg Noble Late Harvest 2007 (69:-/375 ml) +

lördag, mars 07, 2009

Mandrone di Lohsa 2003

Mandrone di Lohsa är gjort på 80% Cabernet Sauvignon, vilket man kan ana i doften, som har inslag av ceder och svart vinbär, med tydlig ekfatsinblandning. Smaken är medelfyllig och balanserad med viss alkohol och mer ekfat. Ett bra vin, som inte riktigt motiverar sin höga prislapp.

99036 Mandrone di Lohsa (299:-) =