torsdag, februari 26, 2009

Cascina Bruni Barolo Marialunga 2004

Allmänna Galleriet hade en Barolo på sin vinlista för 550:-. Med tanke på vad Barolo brukar kosta och med tanke på restaurangpåslaget tyckte jag att det inte borde vara ett dåligt val. Det var det inte heller - vi tog också in Artezin Zinfandel 2005 för nästan samma pris, vilken kostar 136:- på Bolaget. Alltså gissningsvis en 140-kronors Barolo. Det är alltid svårt att vara objektiv då man tar in vin till maten på restaurang, men Barolon hade definitivt druvkaraktär och viss elegans. I mitt tycke var Zinfandeln utklassad.

Skulle vara intressant att pröva en bra, prisvärd Nebbiolo typ Pio Cesare Nebbiolo för en jämförelse, och varför inte en riktigt bra Barolo - Fontanafreddas Barolo finns i många Systembolagsbutiker och lär ska vara rätt bra.

söndag, februari 22, 2009

Om bloggen

Idén med denna blogg är ganska anspråkslös; jag kommer att skriva om viner jag prövar, och i viss mån om mat till vin. Titeln till bloggen syftar på Systembolagets standardbedömning av hållbarheten för de viner man provar. Jag raljerar egentligen inte över att man är restriktiv, men visst finns det tillfällen då alla ett vins sensoriska egenskaper (smakcirklarna) samt druvsort och årgång alla pekar i en och samma riktning.

Mina egna erfarenheter av att lagra vin är rätt begränsade. Däremot har jag viss kunskap om och erfarenhet av att prova vin, och jag har sagt mig själv många gånger att jag borde börja stoppa undan lite flaskor. I höstas gjorde omständigheterna att jag äntligen började köpa på mig lite flaskor med avsikt att lagras. Jag förde först in dem i ett kalkylblad, men häromveckan reggade jag mig på CellarTracker och förde över min anspråkslösa vinkällare dit. Helt suverän sajt.

Jag kommer inte att hålla till mig någon speciell vintyp. Just nu är proportionen rött till vitt i min källare 2-mot-1. Andelen vitt är nog i högsta laget, med tanke på att jag inte äter fisk. Av de vita är en tredjedel söta. Jag har en viss förkärlek för fylliga, tuffa rödviner men har också insett att det inte alltid är helt idealiskt till mat, så jag kommer att försöka hitta fler medelfylliga rödvinsalternativ.

De torra vita vinerna ska med fördel vara fylliga och smakrika. Och pratar vi lagring är det inte direkt Chardonnay jag tänker på.

Vid en titt i CellarTracker kan jag konstatera att jag för närvarande mest köper vin från Frankrike, Italien och Australien i den ordningen. Jag går ofta över 100:- men sällan över 200:- per flaska. Jag har dock lovat mig själv att inte snåla på vin, så jag rör mig uppåt i pris ... Frankrike betyder ofta Sydfrankrike och Italien betyder mest Toscana - rätt givna val då man börjar köpa vin runt hundralappen med avsikt att lagra. Annars har mitt förstaval de senaste åren för röda viner för omedelbar konsumtion varit Australien.

USA-viner var ofta ganska bra köp för några år sedan, men just nu känns det skakigt. Kronstam håller med i dagens DN. Den stigande dollarkursen kommer sannolikt göra saken etter värre vid Systembolagets kommande prisjustering. Portugal kommer starkt. Även om jag många gånger har uppskattat portugisiskt vin för deras prisvärde och robusthet har det inte riktigt klickat för mig de senaste gångerna jag har testat. Som så många andra älskade jag Riojaviner en gång i tiden, och precis som många andra blev jag så less på dem (det finns förstås undantag) att jag inte ens såg åt spanskt vin på flera år. Det är säkert oförtjänt - jag borde ge Spanien en chans.

På den vita torra sidan ser landskapet rätt annorlunda ut. Pratar vi lagring finns det till att börja med gott om givna kandidater från olika regioner i Frankrike, samt från Australien. Jag kommer också att lagra tyska viner (spätlese och uppåt). Inte direkt några konstigheter med andra ord.

lördag, februari 21, 2009

Två torra rieslingar

Till en tandoorikryddad kycklinggryta med bulgursallad öppnade vi två viner av samma typ: Domæne Gobelsburg Riesling 2007 och Penfolds Rawson's Retreat Riesling 2007.

Båda vinerna har typisk Rieslingkaraktär med citrus, gröna äpplen, bra syra och mineralton. Båda passar bra till maten. Gobelsburg har lite mer rökighet i doften, men den Rieslingtypiska petroleumdoften finns det mer av hos Rawson's Retreat. Gobelsburg har en tydlig spritsighet; Penfoldsvinet har stramare syra och tydligare mineralton. Det österrikiska vinet är något mjukare och kanske lite mer tillgängligt, medan Penfolds känns mer välbyggt. Systembolaget lyckas med konststycket att trots att man beskriver Penfoldsvinet så här: Torr, ungdomlig, mycket frisk, kryddig smak med inslag av persika, apelsin och petroleum så påbjuder man Vinner inte på lagring. Vad ska man säga ... Båda vinerna vinner naturligtvis på ett par års lagring.

Den inbördes matchen vinns av Rawson's Retreat med tanke på prisvärdet. Det har dessutom bättre struktur för lagring och är helt klart det vin jag skulle välja att lägga undan. Jag vet precis hur Penfolds Rawson's Retreat Riesling 2007 kommer att utveckla sig under de närmaste åren: petroleumkaraktären i doften kommer att bli mer framträdande, syran kommer att slipas av och vinet bli mer harmoniskt.

Men det kommer jag inte att göra. Problemet är att jag inser (för vilken gång i ordningen vet jag inte) att jag egentligen inte föredrar Rieslingviner torra. Det finns en trend mot torr Riesling som jag tycker är lite trist, med tanke på vad Rieslingdruvan gör bäst. Det var visserligen ett tag sedan som jag drack en Alsace Riesling, men ... Jag hoppas mer på ett par flaskor Kloster Eberbach 2007 som ligger i garderoben.

4376 Domæne Gobelsburg Riesling 2007 (95:-) =
16406 Penfolds Rawson's Retreat Riesling 2007 (75:-) +

fredag, februari 20, 2009

Duorum 2007

Ett vin av vinmakaren Ramos, som har blivit så hyllad för Vila Santa på sistone. Vila Santa övertygar inte mig, och lika lite gör Duorum det. Välgjort ja, spännande nej. Det är sannolikt för ungt och öppnar sig något efter ett tag, men även ett ungt vin måste ge mer än så här.

Maten var i alla fall väldigt god. :) Köttet var rostbiffsfilé aka rostas, eller luffarfilé som det också kallas. (Rostas är för övrigt i allmänhet det mest prisvärda nötkött man kan köpa, enligt min ringa mening.) Till det potatis- och jordärtskockgratäng, köpt bearnaisesås (Lallerstedts) samt en sallad på vitkål, morot, fetaost och granatäpple. Duger för en fredag efter en hård vecka.

2559 Duorum 2007 (99:-) =

söndag, februari 15, 2009

Coleslaw med avocado

Jag gjorde en variant på coleslaw som blev rätt lyckad. Coleslawen är god som den är, men den krämiga avocadon gav en bra kontrast till kålen.

Hemgjord majonnäs ingår - för recept, se en kokbok. :P Majonnäsen ska vara rätt lös, blanda i vatten till rätt konsistens.
1/4 vitkålshuvud
1 morot
1 dl majonnäs
3 avocado
2 tomater
olivolja
salt & peppar

Riv vitkålen, gärna med osthyvel. Riv moroten grovt. Lägg vitkål och morot i en stor skål, ringla över majonnäsen och blanda. Ställ i kylen ett par timmar.

Före servering, tärna avocado och tomat. Lägg ovanpå coleslawen. Ringla över lite olivolja och krydda.

lördag, februari 14, 2009

Viu Manent Reserva Cabernet Franc 2005

Cabernet Franc är en lite knepig druvsort. Den har inte Cabernet Sauvignons självklara auktoritet eller Merlots lättillgänglighet. Det är sällan man ser den utsatt på etiketten. Just därför är den intressant.

Åsikterna om Viu Manent Cabernet Franc går isär: Kronstam fyndmärkte vinet i höstas, medan Allt Om Mat ger godkänt men inte mer.

Systembolaget ger ju inte omdömen, men i många fall kan man läsa mellan raderna vad provningsgruppen har tyckt. Här är man klart positiv: Stor, mycket fruktig doft med rostad fatkaraktär, inslag av katrinplommon, svarta vinbär, örter och choklad. --- Smakrikt, mycket fruktigt vin med rostad fatkaraktär, inslag av katrinplommon, svarta vinbär, örter och choklad.

Slutligen har man satt alla klockorna på 9 - det borde vara en klockren kandidat för lagring, eller? Vinner inte på lagring.

Producenten själv anger på etiketten att vinet kan lagras i upp till 6 år.

Vad tycker jag då själv? Doften - wow. Definitivt stor doft, och mycket frukt. Jag tänker snarare på drottningsylt än svarta vinbär. Den rostade tonen finns där. Smaken - betydligt fylligare och strävare än väntat, vilket för mig är enbart positivt. Jag hittar mer svarta vinbär nu. Detta är något annat än Loire-vinet Château Gratien, som jag ville tycka om men inte kunde.

Jag köpte en flaska av vinet i höstas. Tyvärr är vinet redan slut på Systembolaget, så någon lagring blir det inte denna gång.

99161 Viu Manent Reserva Cabernet Franc 2005 (89:-) ++

fredag, februari 13, 2009

Briccotondo Barbera 2007

Jag provade Briccotondo Barbera någon gång förra året efter att ha läst goda recensioner i någon tidning. Det bör alltså ha varit årgång 2006, och det är inte svårt att hitta recensenter som prisar vinet. Själv mindes jag det som mycket bra.

Däremot kan jag omöjligt förstå lovorden över 2007:an. Jag hade vissa förhoppningar på att den inledande kärvheten och knutenheten skulle ge vika efter luftning, men jag lyckades aldrig värma upp till det här vinet. Dålig flaska?

2773 Briccotondo Barbera 2007 (69:-) =

lördag, februari 07, 2009

Örtfylld baconlindad fläskfilé

1 fläskfilé
1 paket bacon

Fyllning:
färska örtkryddor
50 g fetaost
1 msk olivolja
salt & peppar

Putsa filén. Gör fyllning: hacka örtkryddorna, blanda med smulad fetaost och krydda med salt och peppar. Tillsätt olja till lagom konsistens.

Skär en längsgående skåra i filén någon centimeter djup. Lägg i fyllningen. Lägg baconskivor runt filén med skarven neråt. Tillaga filén i en ugnsfast form på 200 grader i cirka 30 minuter eller tills en stektermometer visar 65-70 graders innertemperatur.
Det finns så många örtkryddor som fungerar bra här. Jag hade lite oregano, mynta och basilika på köksbänken.

Innertemperaturen för fläskfilé finns det många bud om. Jag är fortfarande lite indoktrinerad med riskerna med fläskkött, men numera ska det enligt utsago inte vara någon fara med att låta köttet förbli rosa. Jag brukar inte gå så lågt som 60 grader men att råda till att servera fläskfilé välstekt känns lite förlegat. Med en god sås till (vi serverade köttet med trumpetsvampsås) tycker jag att man kan gå upp till den högre temperaturen.

Tips på tillbehör: skär potatis i rätt små klyftor och lägg runt köttet medan det steks. Potatisen tillagas på samma tid och kommer att suga åt sig skyn från köttet. Skulle köttet bli färdigt något tidigare är det bara att ta upp det och låta det vila.

Tahbilk Marsanne 2005

Vi drack Tahbilk 2005 till örtfylld baconlindad fläskfilé med svampsås. Det här är faktiskt listat som "Kan lagras" (även om Systembolaget redan är på årgång 2006). Kanske man har tagit intryck av den överväldigande bevisningen i fallet Tahbilk.

Systembolaget hittar bland annat bivax, honung och tropiska frukter, och vi kan lägga till hur mycket som helst för detta vin som redan har uppnått en försvarlig mognad - jag menar, hur många vita torra 2005:or hittar du under 100 spänn? Det finns definitivt en kemisk icke oangenäm ton som jag tycker är björnklister, kåda eller nysågade plankor och som får E att tänka på ölskum. Dessutom hittar man fruktcocktail och (föga överraskande) honungsmelon. Varje gång jag med ojämna mellanrum har återkommit till det här vinet har jag tänkt att nu är det dags att börja lägga undan. Otroligt nog har priset så länge jag kan minnas legat kvar på samma låga nivå. Den förhållandevis låga syran är lite förbryllande, men historien och druvsorten talar som sagt för lagring. Systembolagets hemsida har provat 2006 och delat ut en 10:a på friskhetsskalan, så skulle jag få den istället är det knappast någon nackdel.

6406 Tahbilk Marsanne 2005 (89:-) +