Med 2005:an i ganska färskt minne och förväntningarna kalibrerade ger vi oss i kast med 2006:an. Jag är inställd på ett fylligt, rökigt, allför ungt vin och det är bara att börja pricka av: vinet är till att börja med ogenomträngligt och närmast svartblålila till färgen. Det doftar av saltlakrits och bränt gummi men där finns också gott om mörk frukt samt ceder och en rostad ton. Jag hittar inte chokladen som Systembolagets provningsgrupp har funnit, men här finns inga rätt eller fel.
Vinet är fylligt, mycket strävt och mycket fruktigt. Systembolaget har alla klockorna på nio, vilket jag tycker är i underkant. Liksom 2005:an finns här svarta vinbär och körsbär. Stramt och med en rökig känsla i eftersmaken. Precis som väntat gillar jag vinet, och precis som väntat är det för ungt. Strävheten får gärna slipas av lite, och detsamma gäller svartvinbärsfruktigheten som är lite för framträdande.
Men vad betyder sådana petitesser. För oss som varken har perfekta förutsättningar för lagring, mycket pengar eller tillräckligt tålamod för att vänta ut slutna viner i tio år är det här det perfekta lagringsvinet: tillräckligt generöst för att vara ytterst njutbart idag, men med perfekt struktur för lagring och åtkomligt för vad som i sammanhanget är en struntsumma. De två flaskor jag har kvar ska få sällskap, den saken är klar.
2266 Château la Reyne “Le Prestige” 2006 (90:-) ++
Sådärja!
1 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar