Rotari Rosé 2005

Hur beskriva Rotari Rosé? Det är nästan lättare att beskriva vad det inte är: det är definitivt inte champagne och det är inte särskilt komplext. Men det har inte heller den där störande bitterheten som brukar känneteckna många enklare mousserande viner. Vad som finns är en blekt rosa färg och en trevlig jordgubbs- och koladoft med ett aningen rostat inslag. Smaken är torr med ren, behaglig fruktighet och fin mousse. Det är ett lyckat vin helt enkelt.

7701 Rotari Rosé 2005 (99:-) +

Antisto Malbec 2006

Jag ser ett vin på Systembolagets hyllor som jag inte har sett förut: Antisto Malbec 2006. Med den druvsorten kommer vinet sannolikt antingen från Argentina eller från Cahors i Frankrike. Jag har goda erfarenheter av bäggedera. Antisto visar sig vara franskt, och jag går igång direkt på beskrivningen: Stramt, något utvecklat vin med fatkaraktär, inslag av plommon, jord, tobak, örter och slånbär. Priset på 89:- gör också att jag är nästan säker på ett bra köp. Men en flaska får räcka.

Väl hemkommen hittar jag en positiv recension på den utmärkta vinbloggen Dagens Vin. Så vinet får en chans redan samma kväll, till oxfilé med rotfruktsgratäng och béarnaisesås. Och visst är det ett bra vin. Det är klasskillnad gentemot 61-kronorsvinet jag drack igår. Ändå är jag lite besviken. Vinet är kraftfullt, fruktigt och välstrukturerat, men det är för ungt och opersonligt i nuläget. Köp och lagra.

2264 Antisto Malbec 2006 (89:-) =(+)

Montepulciano d'Abruzzo 2008

Till en pastarätt på fredagskvällen handlar jag vin med den uttryckliga avsikten att köpa italienskt rödtjut. Mjölmat som spaghetti är faktiskt ganska svårkombinerat i och med att det inte direkt tar fram det bästa hos vin. Enligt boken Vinkurs för vinprovare (1990) av Spurrier/Dovaz är “mjölrätter (nudlar, ris, pasta och så vidare) oförmögna att förhöja ett vin trots deras relativa neutralitet, och passar bra till ett lätt rött bordsvin”. Även om jag tycker att boken generaliserar lite för mycket, är jag väl bekant med tillfällen då ett annars lovande vin har blivit rätt misslyckat i samband med pasta.

Montepulciano d'Abruzzo med varunummer 7126 kommer jag ihåg från då det lanserades under min tid på Bolaget för många år sedan. (Det hade för övrigt snyggare etikett då.) Det råder ingen brist på recensenter som med jämna mellanrum skriver upp vinet ifråga, så jag grabbar en flaska för 61 spänn.

Vinet är blårött och ser precis så ungt ut som det är. Doften är okej, lite fruktig, mörka bär utan någon större komplexitet. Smaken är okej men inte mer - ungt och lite bläckigt, lite svart vinbär, en kryddig ton och viss kärvhet. Det glider ner. Men man får vad man betalar för, och i mitt tycke är det man får inte så kul. Bäst prisvärde i det här prisläget får man nog av att köpa lådvin. Och eftersom jag sällan köper lådor gör jag nog bäst i att undvika den här prisklassen: ynka 20-30 kronor mer ger så enormt mycket intressantare viner.

7126 Montepuciano d'Abruzzo Bianchi 2008 (61:-) =

Le Tense Sassella och Barolo Marialunga 2005

I besöksstatistiken som jag får tillsänt mig dagligen från susnet kan jag bland annat se vilka Google-sökningar som har lett folk att besöka bloggen. Självklart matchar sökningarna diverse viner som jag har bloggat om, men en sökning står ut litegrann: “barolo marialunga”. I våras skrev jag om ett restaurangbesök där jag drack vinet i fråga, och tydligen är det fler som har stött på vinet och är nyfikna. Sökningen ifråga placerar den här bloggen rätt högt på Google.

Det var inte svårt att hitta importören och vinet på nätet. Jag har aldrig förut prövat att göra så kallad privatimport, men eftersom jag gillade vinet lade jag in en beställning på ett kolli (6 flaskor) i våras. Jag ringde till och med upp importören och fick bekräftat att vinet fanns i lager. Sedan dröjde det många månader. Jag hade i stort sett gett upp då det kom lite signaler från Systembolaget om att vinet var på gång, och en vacker dag fanns det på min lokala butik. Inte oväntat hade det bytt årgång till 2005. Jag har varit lite tveksam till om jag verkligen ska göra reklam för vinet här på bloggen, med tanke på hur besvärligt det var att få hem det, men men...

Slutpriset per flaska blev 185 kronor. Billigaste Barolo på Bolaget i skrivande stund kostar 198:-, så det måste betraktas som ett rimligt pris. För att få en uppfattning om hur vinet står sig i en jämförelse ställdes det mot ett annat Nebbiolo-vin som har fått bra omdömen, Le Tense Sassella 2005.

Le Tense har en ganska ljus färg med tegelröd kant. Doften är varm och öppen med viss mognad, kryddig ton och druvtypiska inslag av torkade blommor och nypon. Smaken är medelfyllig och relativt sträv, med mognadstoner och torkad frukt. Ytterst balanserat och njutbart - har inte hunnit torka ut ännu, men ska antagligen inte sparas längre.

Cascina Bruni Barolo Marialunga 2005 är mörkare och mer blårött i färgen, med en något vattrad kant. Årgången är densamma, men det här vinet är yngre. Doften domineras av kryddig fruktighet och mörka bär med ett rökigt inslag. Den typiska Nebbiolo-doften av rosor finns här också, utan att vara lika framträdande. Smaken är fyllig och sträv med bra balans, tydlig svartvinbärsfrukt, inslag av hallon och torkad frukt.

Slutomdöme: Valtellina-vinet är mer generöst och drickfärdigt idag. Barolo-vinet är yngre, fruktigare och djupare, och bör utvecklas positivt under de närmaste åren.

32341 Le Tense Sassella 2005 (129:-) +
Cascina Bruni Barolo Marialunga 2005 (185:-) +(++)

Peter Lehmann Semillon 2005

För några år sedan köpte en flaska Peter Lehmann Semillon 2001 från beställningssortimentet. Jag hade en baktanke att det kanske skulle vara ett intressant vin att lagra några år, vilket ju är längre än de flesta torra vitviner sparas. Jag minns fortfarande vad baksidesetiketten sa: Those strong-willed enough to cellar this wine for five years will reap the ultimate reward. Vilken underbar formulering. Jag övertalade en släkting med goda lagringsmöjligheter att lägga undan en låda. Han var inte lika tänd på vinet som jag var, så jag övertog de flesta av flaskorna. Jag tror att de sista gick åt under 2007 - fem års lagring var ingen överdrift.

Då jag väckte liv i mitt slumrande vinintresse förra året var Peter Lehmann Semillon åter en given kandidat. Bra lagringspotential för 89:- (samma pris som förut) och en vintyp som jag verkligen gillar. Fast jag nöjde mig med fyra flaskor. I vintras öppnade jag en flaska, och blev lite besviken. Nog fanns det syra så att det räckte, men frukten? Syran var faktiskt överraskande hög, högre än jag mindes från den tidigare årgången. Jag skruvade ner förväntningarna och noterade att vinet möjligtvis skulle kunna bli bättre med lagring, även om det faktiskt redan var fyra år gammalt.

Idag har jag öppnat en flaska Peter Lehmann Semillon 2005, och nu har det börjat komma på plats. Medelfylligt, oekat, aningen oljigt men med bra syra, citrus, honungsmelon och toner av tropiska frukter. Framförallt finns det en balans som jag saknade tidigare, och mognadstoner börjar dyka upp. Ändå känns det som att detta vin kommer att utvecklas och hålla till och med längre än den tidigare årgången.

Det är sånt här som är kul med vinlagring i anspråkslös skala. :)

86451 Peter Lehmann Semillon 2005 (89:-) ++

Château du Levant 2006

Dags för en av urtyperna bland söta vitviner, Sauternes. Château du Levant har en typisk botrytisdoft av björnklister, gula frukter, aning honung och konserverad frukt. Smaken är intensivt söt och simmig med mer botrytis och bitande syra. Det blir faktiskt lite för mycket. En bit Blå Castello har inte en chans – här skulle det ha behövts Roquefort eller liknande.

Även om vi är gottegrisar i allmänhet, är vi inte riktigt övertygade av detta vin. Måhända behöver det slipas av med lagring?

4153 Château du Levant 2006 (99:-/375 ml) -

Tesch Blaufränkisch Hochberg 2007

Det är första gången vi prövar ett vin gjort på druvsorten Blaufränkisch, och för övrigt det andra österrikiska röda vi dricker efter Lentsch Pinot Noir. Vinvalet är även denna gång gjort med tanke på en lite lättare kötträtt, och Tesch Blaufränkisch visar sig passa utmärkt bra till fläskfilén med pappardelle och gräddig sås med blandsvamp. Vinet har en generöst fruktig doft med fatinslag och kryddiga toner. Smaken är medelfyllig och bärfruktig utan alltför mycket strävhet. Är det detta som av vissa vinskribenter kallas ett “bussigt” vin? Vinet är bättre till maten än efter - det blir aningen jolmigt utan något till. Men på det stora hela, ytterligare en trevlig röd bekantskap från Österrike.

95151 Tesch Blaufränkisch Hochberg 2007 (107:-) +