Tahbilk Marsanne 2006

Fredagskvällens meny på tu man hand består av endast två komponenter: timjankryddade kycklingbröst, samt ett slags potatissallad. “Salladen” består av potatisar och jordärtskockor som skärs i småbitar, rostas i ugn och får svalna. De blandas med champinjoner som har skurits i bitar och stekts, och sedan vänds alltsammans ner i en hemgjord majonnäs med mycket olivolja i. Man kan med fördel blanda i hackade valnötter, som går bra ihop med de jordiga smakerna hos rotfrukter och svamp.

Till detta dricker vi Tahbilk Marsanne. Vinet är ett av vinvärldens stora original, och jag blir alltid lika förundrad över att ett sådant personligt och karaktärsfullt - för att inte tala om lagringsdugligt - vin inte kostar mer än vad det gör. Ikväll är det 2006:an som gäller.

Färgen är ljust gul och visar ännu inga ålderstecken. I doften kan man hitta friska citrustoner, honungsmelon och äpplen. Rostat bröd med smör dyker upp (vilket inte beror på ekfat). Och så finns den där svårbeskrivna, lite kemiska tonen som påminner om klister. Vinet är helt torrt, men fylligheten, fruktigheten och viskositeten gör att jag får en association till att dricka ett betydligt sötare vin. Frukten är gul med passionsfrukt och äppeljuice, samt grapefrukt som understöds av den friska syran och ett aningen bittert inslag. Lång eftersmak. Totalintrycket är viss stramhet, generös frukt, riktigt bra syra och jag tycker att strukturen känns ännu bättre än då vi drack 2005:an för ett år sedan.

Det har gått undan med årgångarna. Årgång 2005 ersattes av 2006 på Systembolaget för ungefär ett år sedan, men i nuläget är det årgång 2008 som står på hyllorna. Årgångstabellen på Tahbilks hemsida listar den som en riktig långliggare, så det kanske är bäst att slå till innan 2009:orna kommer...

6406 Tahbilk Marsanne 2006 (inköpt för 90:-) ++

Moscato d'Asti

Moscato d‘Asti skiljer sig från det mousserande vinet Asti i att alkoholhalten är lägre, kolsyran är lägre, ambitionsnivån är högre och produktionen betydligt mindre. Den italienska vinlagen stipulerar minst 5,5% alkohol för Moscato d‘Asti med en potentiell alkoholhalt på 10%. Vid 5,5% avbryts alltså jäsningen och man bevarar därigenom maximalt med druvkaraktär och tillräckligt med restsocker för att vinet ska bli sött.

(Red: Uppgifterna om alkoholhalt kommer från Oxford Companion to Wine, men motsägs på flera håll, bl.a. italienska Wikipedia. Det ligger runt 5%, kan vi väl säga.)

Som vintyp kan Moscato d‘Asti vara ett alldeles förtjusande vin: aromatiskt, druvigt och samtidigt fjäderlätt, med en sötma som inte känns klibbig och en lätt mousse som inte känns påträngande. Så upplevde vi förra sommarens Prunotto, och när vi häromdagen prövade Franco Mondo Moscato d‘Asti 2008 från beställningssortimentet upplevde vi samma känsla av elegans. Det betraktas ofta som ett sommarvin, men vad kan vara mer uppiggande så här års? Vinet fungerar alldeles utmärkt på egen hand, en stund efter middagen.

Det vinet köper jag gärna igen, även om jag misstänker att den stundande sommaren börjar bli i senaste laget för en 2008 Moscato d‘Asti. I februari har det dykt upp en Moscato d‘Asti 2009 från producenten Viberti i Systembolagets ordinarie sortiment. Vi kalibrerar smaklökarna mot denna, och hoppas att det är sommarens nya favorit.

Nja, inte riktigt. Det här är lite för kladdigt och piggelinigt, och inte lika elegant som Franco Mondo. Båda vinerna har en ganska lång eftersmak i och med den kvardröjande sötman, men Viberti får en snarare att börja treva efter tandborsten. Med tvekan godkänt.

95707 Viberti Moscato d‘Asti 2009 (92:-) =
81188 Franco Mondo Moscato d‘Asti 2008 (107:-) +

PS. Det största problemet med Moscato d‘Asti är att korkarna är förbannat svåra att få upp! Champagnekork skulle inte fungera eftersom trycket är för lågt, men flaskan är ändå av lite tjockare glas med avsmalnande öppning. Så korken är bredare nertill! Min vinkyparkorkskruv brukar klara det mesta, men här är det på gränsen.

Trapiche Finca Las Palmas Malbec Cabernet 2007

Finca Las Palmas Malbec Cabernet Sauvignon 2007 fick goda recensioner i höstas, bland annat följande pärla från Hans Artberg:

Blint 17/8: "Inbjudande frukt (Toscana?), god varm 'Sangiovese'..."
Borde sänka ett steg för att jag blev lurad. Men okej då: Malbec + Cabernet = Sangiovese!   (betyg MVG)

Jag begriper vad han menar. Cabernet står för strukturen, Malbec fyller ut kostymen. Resultatet är väldigt lyckat.

Jag tänkte att jag skulle hitta lite mer information om vinet, till exempel proportionen mellan de ingående druvsorterna. Men vinet finns inte på producentens hemsida. Efter lite ytterligare letande på importören Fondbergs hemsida, där man gör reklam för vinet, inser jag att Trapiche har bytt importör till Spendrups, och där får vi till slut facit: Druvsammansättningen är malbec 70%, cabernet sauvignon 30% och vinet har fått 18 månader på nya, franska ekfat.

Till vinet åts lammstek med ugnspotatis och vitlökssås. Det är förstås rena straffsparken, och intrycket från då vi drack vinet senast kvarstår.

6509 Trapiche Finca Las Palmas Malbec Cabernet 2007 (149:-) ++

Nederburg Noble Late Harvest 2008/2009

Nederburg Noble Late Harvest har varit en favorit bland söta vitviner sedan vi provade 2007:an för ganska precis ett år sedan. När 2008:an kom inköptes en flaska som dracks och fick klart godkänt, men jag såg ingen anledning att bunkra upp - kvaliteten och stilen tycktes ganska oförändrad.

Nu har 2008 börjat ersättas av 2009. Färgen hos 2009:an såg misstänkt ljus ut i jämförelse med tidigare årgångar, så vi prövade en flaska för någon vecka sedan. Farhågorna besannades. 2009 har mindre utav simmig sötma, honung och syrliga citronkarameller, har mer mandelmassa och är mer åt det halvsöta hållet. Man kan misstänka mindre mogna druvor och mindre inslag av ädelröta i den här årgången.

Jag lyckades hitta ett Systembolag med ett antal 2008:or gömda bakom 2009:orna längst bak i facket. Färgskillnaden är så tydlig att den som plockade upp vinet inte borde ha missat det, men jag grävde tacksamt fram några av de sista 2008:orna. En ny 2008 testades igår, och den hade allt som förväntades. Intrycket kvarstår - Nederburg Noble Late Harvest 2009 är ett steg ner.

2741 Nederburg Noble Late Harvest 2008 (74:-/375 ml) ++
2741 Nederburg Noble Late Harvest 2009 (74:-/375 ml) =

Anjou La Clotière 2008

Det finns viner som är så kraftfulla och mäktiga att de är svåra att para med mat, och den typen av viner tycks bli allt vanligare. Det finns det ingen risk för här. Anjou rouge når vanligvis inte någon högre komplexitet utan ska vara relativt lätt, friskt, bärigt och aptitretande, och det är precis vad jag är ute efter. Vinet i fråga heter La Clotière 2008 och är gjort på områdets huvuddruva cabernet franc. Mycket ursprungstypiskt, gjort för att drickas till mat och passar också förträffligt till maten: penne-pasta med en sås på frästa smålökar, spenatblad och grädde, serverat med riven parmesan. Producenten rekommenderar en serveringstemperatur på 14 grader, så flaskan fick först en timme eller så i kylen.

Man får tycka vad man vill, men sågar man den här typen av vin kategoriskt anser jag att man inte har fattat grejen.

95776 La Clotière 2008 (75:-) +

Château de Chantegrive Blanc 2006

En vecka efter Château de Chantegrive 2005 dricker vi 2006:an, som också finns i beställningssortimentet. Mönstret i doft och smak är detsamma: sauvignon blanc dominerar till en början med sina gröna, friska toner. Sedan fyller sémillon i mer och mer med ett dovare spektrum av dofter och en aning rök, som inte kommer ifrån ekfat. Smaken är frisk med gröna äpplen, grapefrukt, gula frukter och lite mineral.

Bra vin, men inte lika minnesvärt som 2005:an. Jag lagrar gärna.

75509 Château de Chantegrive Blanc 2006 (138:-) +

Barbaresco Produttori del Barbaresco 2004

Det har bloggats förr om barbarescon från kooperativet Produttori del Barbaresco i årgång 2004, men det är drygt ett år sedan. Vinet finns fortfarande listat i beställningssortimentet och döm om min förvåning när jag inte bara fick rätt vin, utan rätt årgång.

Relativt ljus färg med lite tunn kant. Direkt från uppkorkad flaska lämnar doften ingen tvekan om att det är nebbiolo i glaset. Torkad frukt, blommor, örter och nypon. Smaken är ganska slank och lite kärv med oresonliga tanniner. Gott, men lite vresigt. Vinet får en luftning och en stund i kylskåpsdörren; det är lite för varmt.

Strax före maten prövar vi igen. Doften var bra redan första gången, men mer frukt (hallon) kommer fram nu. Den stora skillnaden är i smaken: var kom all frukten ifrån? Det hjälper naturligtvis att ha en köttbit till, men nu får tanninerna sällskap av mörka bär: svartvinbär, plommon... Nu är ju inte balans det första man tänker på när det gäller nebbiolo - vinerna har gott om strävhet, kan kännas lite syrliga och tomma i mitten men man förlåter dem för deras fantastiska doft, matvänlighet och komplexitet. Tempereringen och luftningen har ändå gjort att vinet är mer balanserat än förut.

Jag är lite ute på hal is när det gäller viner över 200 kronor, men jag kan inte bedöma detta vin som annat än såväl druv- som ursprungstypiskt, gjort i traditionell still, och sammantaget gillar jag det skarpt. Det är här det börjar kännas lite futtigt att prata prisvärde, men = som betyg känns alltför snålt.

74670 Barbaresco Produttori del Barbaresco 2004 (235:-) +