Tendral 2007

Systembolagets billigaste Prioratvin heter för närvarande Tendral och går löst på 115 kronor. Druvsorterna är grenache, mazuelo (carignan) och syrah. Vinet anfaller direkt ur glaset med en stor, bärfruktig doft. Där finns också russin samt ett övermått av kryddor, såpass mycket att vinet helt enkelt doftar glögg. Smaken är generös och svartvinbärsfruktig. Även om vinet är fylligt och ganska strävt så gör alkoholen och sötman att det blir syltvarning. I eftersmaken känns en rostad fatton och så slår kryddnejlikan till igen och gör det hela till kall glögg.

Tendral är inte ett dåligt vin och med sin fruksötma gör det sig ganska bra till gorgonzolan efter maten. Men i likhet med många grenachebaserade viner är det lite för syltigt och slappt och får mig att längta efter något stramare och kärvare.

2721 Tendral 2007 (115:-) =

Aneto 2004

Mina intryck av Portugals viner har varit blandade. VIsst har det funnits en del pärlor genom åren, men hajpen på sistone från vinskribenterna av vissa viner har legat på en orimlig nivå som jag inte tycker att vinerna har levt upp till.

Så det är en känsla av “äntligen” efter att jag har bekantat mig med Douro-vinet Aneto. Visst, det är 42% dyrare än det ständigt uppskrivna Vila Santa men vad får man inte för de pengarna. Tätt, ogenomträngligt utseende, ung fruktighet med rökigt inslag. Oerhört fylligt och kraftfullt med mycket frukt och rejäl strävhet. Det här är ett vin att njuta av i tuggor, eller snarare munsbitar. Mycket ungt trots att det är fem år gammalt. Klockren lagringskandidat - synd bara att det inte finns några flaskor kvar på monopolet.

95112 Aneto 2004 (149:-) ++

B3 Semillon 2007

Jag är ute efter ett vin till en kycklingrätt där receptet även innehåller bacon, och som serveras med couscous och grönsaker. Det finns flera valmöjligheter, men idag går mina tankar mot fylligt vitt torrt vin, gärna med fatkaraktär, och gärna något i 90-150 kronorsklassen som jag inte har provat. Jag ser efter vad den stora Systembolagsbutiken har att bjuda på. Utbudet av fylliga, torra vitviner är inte så stort som man skulle kunna tro, och det domineras eftertryckligt av chardonnay. Så jag blir lite förtjust när jag hittar en australisk semillon i precis rätt prisläge och smaktyp.

B3 Semillon 2007 har en karaktärsfull, stor doft som inte är helt enkel att beskriva, med inslag av övermogna äpplen, citrus, skalet hos honungsmelon, bivax, konserverade päron, blommor och ett rostat inslag (som inte beror på fatlagring). Jag uppfattar doften som typisk för semillon. Smaken är mycket frisk med citrus och gröna äpplen och ger trots friskheten ett lite oljigt intryck genom vinets fyllighet.

Det här är inte ett elegant vin. Det kliver fram och tar för sig, det sticker ut på gott och ont och det är lite ruffligt och spretigt. Men jag tycker att det är rätt kul.

95256 B3 Semillon 2007 (119:-) +

El Pedrosal 2006

El Pedrosal är ett Ribera del Duero-vin som jag har tyckt varit stabilt och rätt pålitligt i tidigare årgångar. Vi prövar 2006:an, som har funnits ett bra tag på Bolaget. Doften bjuder inte på några överraskningar, det här är eklagrad tempranillo. Smaken är medelfyllig med hyfsad frukt och mer ek. Rätt mycket ek faktiskt. Många viner vinner i längden men det här är inte ett av dessa. Efter ett tag känns frukten alltmer gles och eken börjar bli besvärande. Nej, det här vinet har varit bättre.

2389 El Pedrosal 2006 (87:-) -

Ventisquero Gran Reserva Carmenère 2006

Vi avnjuter lite oxfilérester med béarnaise till söndagsmiddag, och korkar upp en chilenare som följeslagare till maten. Jag har gillat de få carmenère-viner jag har smakat tidigare, men jag har sett att druvsorten har fått en del stryk av vissa vinrecensenter. Allt om Mat till exempel dissade carmenère i allmänhet rejält. Så jag har lite blandade förväntningar.

Ventisquero Gran Reserva Carmenère 2006 är tätt blårött i färgen och har en doft som domineras av svartvinbärssaft. Det finns annat också: hallon, fatkaraktär och en kolaton, men de svarta vinbären kommer man inte ifrån. Däremot hittar jag inte den gröna paprika som carmenère ofta beskylls för.

Smaken är precis så fruktig som doften antyder, med mer svarta vinbär och en lite bränd ton. Vinets struktur med mycket frukt och alkohol men inte nog med ryggrad (strävhet) för att hålla ihop det hela får mig att tänka på vissa endruvsviner på grenache, som ger samma saftliknande intryck. I likhet med dessa krävs antingen skicklig vinmakning eller uppblandning med andra druvsorter för att få fason på vinet. Slutintrycket är ett vin som inte smakar dåligt och som i mitt tycke inte förtjänar den här sågningen, men ett sådär-vin är det.

2405 Ventisquero Gran Reserva Carmenère 2006 (107:-) =

Crozes-Hermitage Les Launes 2007

Jag ids inte åka bort till den stora butiken och köpa det vin jag egentligen hade tänkt, utan tittar in hos mitt lokala Systembolag och ser om där finns något jag kan nöja mig med. En flaska Delas Crozes-Hermitage duger mer än väl, särskilt med Rhônarnas bedömning i färskt minne. Två årgångar trängs i facket och jag undviker skickligt 2006:an till förmån för det yngre vinet.

Färgen är blåröd med lovande opacitet. Jag föredrar normalt svartpeppar framför vitpeppar, men vitpeppar som i doften hos ett sånt här vin är ett undantag. Och visst finns det andra kryddiga toner ... lagerblad? Sedan finns där ung frukt och en lite bränd ton som för tankarna till bildäck. Det börjar bra. Smaken är till att börja med lite rufflig och kärv, men blommar ut med mer kryddor, lite syrlig frukt, rökighet och en eftersmak som är riktigt aptitretande. Det här gillar vi. Ett vin som charmerar genom att inte försöka ställa sig in.

2800 Crozes-Hermitage Les Launes (Delas) 2007 (139:-) +

Pater Sangiovese 2007

Schysst vardagsitalienare med fat, körsbär och lite kryddiga inslag åt kanelhållet. Medelfylligt, lagom strävt, bra balans. Ett lagomvin i positiv bemärkelse. Inget man slår volter utav men ett vin som de flesta borde gilla.

22316 Pater Sangiovese 2007 (76:-) +