Salviakryddad fläskkotlett med gräddig löksky

Jag blev oerhört besviken då jag för ett par månader sedan köpte fläskytterfilé, helstekte denna som fläskfilé för att finna att det bara var ett nytt flådigt namn på vanlig fläskkotlett. Missförstå mig rätt: jag gillar verkligen fläskkotlett, men helstekt som vanlig filé tappade den all karaktär och smakade mest som en fadd bit kassler (vilket det ju faktiskt var).

Ett ännu konstigare namn på samma styckningsdetalj är för övrigt fläskhare, ett namn som visserligen har gamla anor men som ger alltför konstiga associationer. Nej, låt oss hålla oss till benfri fläskkotlett.

Idag har jag i alla fall lagat till fläskkotlett till en opretentös vardagsmiddag som blev rätt lyckad. Eftersom jag tycker att fläskkotlett bäst stekes i skivor behöver den förstås inte vara benfri.

fläskkotlett i skivor
salt & svartpeppar
salvia
schalottenlök
grädde
fond

Till servering:
ris
sallad

Krydda kotletterna på bägge sidor med salt, peppar och smulad salvia. Finhacka ett par schalottenlökar.

Börja stek kotletterna. Efter någon minut, lägg i löken och låt den steka med vid sidan av köttet. Vänd köttet och stek det nätt och jämnt färdigt. Ta upp köttet och gör såsen: vispa ur pannan med vatten och grädde, och gärna lite vin om du har. Krydda med svartpeppar. Låt såsen koka ihop något, smaka av och servera.

Jag använde torkad salvia, och det behövs inte mycket. Salvia är en dominerande, fyllig örtkrydda som ofta lirar bäst på egen hand, eftersom den tenderar att konkurrera ut mildare smaker.

Till maten blev det kolsyrat vatten - lite för tidigt i veckan för vin. Skulle jag ha valt vin till skulle jag nog snarare ha tänkt i riktning vitt än rött. Men det är förstås ett brett spektrum av drycker, inte bara vin, som passar till: vita torra fylliga med fatkaraktär och röda viner utan påtaglig strävhet är bara början. Vitt halvtorrt vore suveränt, liksom ale.