Zenato Valpolicella Classico 2006

Vädret är varmare, maten är lättare och de borde vinerna också vara. Jag brukar vanligtvis gravitera mot tyngre viner, men nu är jag på jakt efter något som bättre passar årstiden, vilket innebär att jag rör mig på lite okänd mark.

Valpolicella hade en gång i tiden ett rykte om sig att vara ett lätt och syrligt vin, föga komplext utan något man sköljde ner pasta eller pizza med. Tiderna och vinerna har förändrats, men fortfarande lever föreställningen om Valpolicellavin=lätt kvar i mångas medvetande. Själv förväntar jag mig ett medelfylligt, fruktigt vin med körsbärsaromer som bör fungera bra till spaghetti och köttfärssås. Jag går och köper två olika Valpolicellaviner, och det blir Allegrini Valpolicella Superiore till pastan. Smakprovet före maten är lovande - vinet har en viss behaglig kärvhet, som är rätt så aptitretande. Men till pastan funkar det inte alls, det känns bara syrligt och snipigt. Systembolagets webbplats beskriver i skrivande stund årgång 2005:

Doft: Stor, kryddig doft med inslag av fat, romrussin, katrinplommon, körsbär och stjärnanis.
Smak: Kryddigt vin med inslag av fat, romrussin, katrinplommon, körsbär, vanilj, choklad och stjärnanis.

Om vinet hade varit så hade jag nog njutit av det på egen hand, men vinet (som släpptes i april) har redan bytt årgång och 2006:an är inget jag kommer att köpa igen.

Den andra flaskan Valpolicella är Zenato, som avnjuts några dagar senare till pancettalindad fläskfilé fylld med röd pesto. Det är en helt annan historia. Inget kärvt och snipigt här, utan ett fruktigt, generöst, lite kryddigt vin med fatinslag och bra balans. Gott till maten och gott utan mat, som det ska vara.

6010 Allegrini Valpolicella Superiore 2006 (99:-) =
12385 Zenato Valpolicella Classico 2006 (119:-) +